Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Emmeline och Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 605
honom ! Låt mig få taga hand om honom och göra honom arbetsduglig
igen. Ser ni inte, att jag hade rätt?”
Grymma, samvetslösa, på intet högre troende skurkar bruka likväl
ha en punkt, där de äro sårbara, i det de vanligen äro vidskepliga. Så
var förhållandet äfven med Legree.
Under påverkan af en obestämd fruktan beslöt han att för tillfället
låta saken hvila.
“ Gör som du vill då,” sade han buttert till Kassy. “ Och du, din
hund,” fortfor han, vänd till Tom, “ hör på, hvad jag säger ! Jag vill
inte bråka med dig längre nu, emedan arbetet brådskar och jag behöfver
alla mina arbetare, men jag glömmer aldrig! Jag skall skrifva upp
det på din räkning, och vid tillfälle skall jag låta din gamla svarta hud
betala skulden, kom ihåg; det!”
Efter denna hotelse vände Legree sitt offer ryggen och gick sin väg.
“ Ja, där går du,” sade Kassy, blickande mörkt efter honom. “Din
räkenskapsdag kommer också en gång ! — Hur står det till med er nu,
min stackars vän ? ”
“ Herren Gud har sändt sin ängel och tillslutit läjonets mun för
denna gång,” svarade Tom.
“Ja visserligen, för denna gången,” återtog Kassy, “men ni har nu
riktat hans illvilja på er; han kommer att förfölja er dag och natt och
likt en blodhund hänga vid er strupe, tills han droppe för droppe sugit
ut ert blod. Jag känner den mannen, jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
