Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ett dystert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 559
Kvinnorna gingo till sina baracker, och Tom satt ensam kvar vid
elden.
“ Är Gud verkligen här ? ” Ack, hur är det väl möjligt för ett
människohjärta att bibehålla sin tro orubbad vid åsynen af allt detta
elände, dessa maktmissbruk, dessa skriande ostraffade orättvisor? Tom
hade i detta ensliga ögonblick en svår strid att utkämpa: den för¬
krossande känslan af grymma oförrätter i det närvarande samt ett helt
lif af framtida elände; spillrorna af hans innerliga, ödmjuka förhopp¬
ningar ; minnet af hans hustru, barn och vänner — allt stormade in på
hans själ med en orkans våldsamhet och skakade hans tro i dess grund¬
valar. Ack, var det väl möjligt att här tro och hålla fast vid den kristna
trons stora lösen, att Gud finnes samt att han belönar dem, som troget
söka honom ?
Tom gick och lade sig, nedslagen och misströstande, i den barack,
som blifvit honom anvisad. Golfvet var betäckt af sofvande gestalter,
mellan hvil ka Tom försiktigt gick fram till en ledig plats, där han
sträckte ut sig i halmen och somnade.
I drömmen nådde en ljuf röst hans öra : han tyckte sig sitta på moss-
bänken i villaträdgården vid Lake Pontchartrain, och Eva läste med
sin milda, allvarliga stämma högt för honom ur bibeln. Han hörde
henne läsa:
“När du färdas genom vattnet, skall jag vara med dig, och floderna
skola ej fördränka dig; när du vandrar genom elden, skall du ej varda
bränd, och lågan skall ej förtära dig, ty jag är Herren din Gud, Israels
helige, din frälsare.”
Småningom tycktes honom orden öfvergå i en himmelsk musik;
barnet riktade sina kärleksfulla ögon på honom, och strålar af värme
och tröst tycktes honom utgå ifrån dem till hans hjärta. Liksom buren
på toneras vågor höjde sig slutligen den älskliga gestalten och försvann
i ljus för hans blickar.
Tom vaknade. Var det månne endast en dröm? Må så vara.
Men hvem dristar förneka, att det Ijufva, kärleksrika barnets ande,
som under sitt jordelif så innerligt åstundade att trösta och hjälpa den
olycklige, ej äfven efter den lekamliga döden kunde ha tillåtelse af Gud
att fortfarande utöfva samma kärleksvärf?
“ En skon, en tröstrik tro det är,
att städse på din stig
« dig goda änglar äro när
och vaka öfver dig,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
