Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ett dystert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 ONKEL TOMS STUGA.
till freds; ty på detta sätt hade han fått sina gossar “ att hålla modet
uppe.”
. “Se så, min lilla vän,” sade han, vändande sig till Emmeline och
läggande sin hand på hennes axel; “ nu ä’ vi snart hemma ! ”
När Legree röt och gormade, blef Emmeline förskräckt; men då han
rörde vid henne och sökte tilltala henne vänligt såsom nu, önskade hon
nästan, att han hällre skulle slå henne. Uttrycket i hans ögon kom
henne att rysa af förfäran. Ofrivilligt slöt hon sig närmare intill mu-
lattkvinnan vid sin sida liksom för att söka skydd hos henne.
“ Du har aldrig haft några örringar, tror jag,” fortfor han, i det han
tog henne i örat med sina grofva fingrar.
“ Nej, master,” svarade Emmeline darrande och såg ned.
“Nå, då skall du få ett par af mig, när vi komma hem, om du blir
en snäll flicka. Du behöfver inte vara så rädd ; jag tänker inte låta
dig gå i hårdt arbete. Du skall fa goda dagar hos mig och må som en
dam, bara du blir en snäll flicka.”
Legree hade druckit så pass mycket, att han kände sig böjd för att
vara en nådig husbonde.
Man nalkades emellertid plantagen, hvilken förut tillhört en förmö¬
gen och bildad gentleman, som nedlagt stora kostnader på sin egendoms
vård och förskönande. Vid hans död köptes stället af Legree, hvilken
däraf likasom af allt annat endast sökte draga så stora inkomster som
möjligt. Plantagen hade därför nu mera detta nakna, otrefliga utse¬
ende, som röjer en måhända praktisk, men obildad och rå ägare.
Den fordom vackra, väl vårdade gräsplanen framför byggnaden var
nu bevuxen med frodigt ogräs och betäckt af allehanda skräp. Vagnen
körde upp genom en vacker allé, som tycktes vara det enda minnet af
den forna härligheten, till en stor byggnad, som ursprungligen måste ha
varit mycket vacker. Den var uppförd i en stil, som är vanlig i Sö¬
dern, och omgafs på alla sidor af en bred veranda i tvänne våningar,
uppburen af tegelstenspelare.
Hela stället såg nu ödsligt och otrefligt ut; några fönster voro öfver-
spikade med bräder; andra hade sönderslagna rutor, och några fönster¬
luckor hängde på blott en enda hake. Allt vittnade om grof vårdslös¬
het och ytterlig brist på skönhetssinne.
Brädstumpar, halm, gamla tunnor och lådor lågo kringströdda öfver-
allt på gården. Då vagnen körde fram, kommo tre eller fyra raggiga
hundar utrusande med ett ilsket skall; och det var endast med knapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
