- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
545

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Slaftransporten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ONKEL TOMS STUGA. 545
den hårdaste husbonde han kunde få reda på; och ändå hade han lofvat
mig, att jag skulle bli fri efter hans död!”
“ Hade ni några vänner?” sporde Emmeline vidare.
“ Ja, min man — han är smed. Master brukade hyra ut honom.
Jag blef bortförd så hastigt, att jag inte fick taga afsked af honom.
Och så har jag fyra barn. O, jag arma ! ” utropade hon i ett plötsligt
utbrott af förtviflan och dolde ansiktet i händerna.
Hvar och en, som mottager förtroendet af en annans sorger, erfar ett
naturligt beliof att säga några tröstens ord. Afven Emmeline ville
säga något, men hon visste ej livad. Mänskligt att se var deras nuva¬
rande belägenhet den mest tröstlösa i världen. Liksom genom tyst
öfverenskommelse undveko de båda med fruktan och bäfvan att nämna
den förfärlige man, som nu var deras husbonde.
Det är sant, att religionen erbjuder tröst äfven i de mörkaste stunder.
Mulattskan tillhörde metodistförsamlingen och var i all sin okunnighet
oskrymtadt gudfruktig. Emmeline hade fått vida mer bildning; hon
kunde läsa och skrifva och hade blifvit flitigt undervisad i bibeln af sin
goda och fromma matmor. Och likväl: skulle det icke sätta den mest
ståndaktige kristnes tro på ett hårdt prof att finna sig skenbarligen
öfvergifven af Gud och lämnad i händerna på en människa utan samvete
och förbarmande?
o
Ångbåten, med sin tunga last af sorg och ångest, sträfvade uppåt
den grumliga, brusande floden med sina tvära krökningar. Sorgsna
ögon blickade omkring sig på de branta, af röd lera bestående strän¬
derna, tills de blefvo trötta af det enformiga skådespelet. Slutligen
lade ångbåten till vid en by, och Legree gick i land med sin lefvande
egendom.
35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free