Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 ONKEL TOMS STUGA.
Recordare Jesu pie
quod sum causa tuoe vice
ne me perdas, illa die ;
quoerens me sedisti lassus,
redemisti crucem passus,
tantus labor non sit cassus.
(Tänk, o, Jesu, på den pina,
som du led för synder mina !
Låt ock mig ibland de dina
denna fasans dag få bida,
att ej korsets kval och kvida
fåfängt du för mig fick lida.)
St. Clare sjöng uttrycksfullt och innerligt, ty det förflutnas skym¬
mande slöja tycktes honom undandragen, och det var honom som hade
hans moder stått vid hans sida och blandat sin stämma med hans. Röst
och instrument tycktes båda sammansmälta till en lefvande förkropps-
ling af de himmelska melodier, hvilka den odödlige Mozart under sitt
jordelifs sista dagar skapade såsom sitt eget requiem.
När St. Clare slutat, satt han en stund stillatigande, lutande hufvudet
mot handen; därefter började han vandra af och an på golfvet.
“ Hvilken sublim tanke innebär ej föreställningen om yttersta do¬
men ! ” sade han. “ Ett godtgörande af tidsåldrars orättvisor — en
lösning af alla moraliska problem, gifven af en visdom, som ej kan jäf-
vas ! Det är i sanning en underbar tanke ! ”
“ Den är förfärlig för oss, människor,” anmärkte Miss Ofelia.
“ Ja, den borde vara så för mig, tyckes det,” genmälte St. Clare och
stannade tankfull. “ Jag läste nyss för Tom det kapitel i Mattei evan¬
gelium, som handlar därom, och jag kände mig riktigt slagen. Man
vill gärna tro, att de, som uteslutas från himlen, måste ha begått några
rysliga brott; men nej, de dömas därför att de icke hafva gjort det
goda, liksom om denna uraktlåtenhet innebure allt möjligt ondt.”
“Det är måhända omöjligt för en person, som icke gör något godt,
att ej i stället göra det ondt är,” inföll Miss Ofelia.
St. Clare blickade eftersinnande framför sig; därefter återtog han,
liksom talande för sig själf:
“ Hvad skall då sägas om den, till hvilken uppfostran, samhällets
behof och hans eget hjärta förgäfves vädjat att uträtta något ädelt och
godt; den, som under hela sitt lif drifvit med strömmen såsom en syss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
