Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 OKKEL TOMS STUGA.
visar symptom till gula febern eller koleran, eftersom du med sådan
ifver yrkar på, att jag skall göra testamentariska förordnanden?”
“ I dag röd, i morgon död, säger ordspråket,” genmälte Miss Ofelia.
St. Clare steg upp och gick till verandadörren, som stod öppen, för
att göra slut på ett samtal, som blef honom obehagligt. Mekaniskt upp¬
repade han ordet: död; och i det han lutade sig mot balustraden och
betraktade vattnets glittrande spel i springbrunnen samt träden, blom¬
morna och vaserna på gården, upprepade han återigen detta hemlighets¬
fulla ord, som är så vanligt i hvars mans mun, men likväl har en så
fruktansvärd innebörd : DOD ! “ Besynnerligt,” mumlade han, “ att
det skall finnas någonting sådant som döden, och att vi ständigt förgäta
det; att man den ena dagen är lefvande och varm, uppfylld af lefnads-
lust, förhoppningar och lidelser, och den andra dagen borta, för alltid
utstruken ur de lefvandes antal ! ”
Det var en varm och strålande vacker afton. St. Clare gick bort till
andra änden af verandan, där Tom satt fördjupad i läsning af sin bibel,
på sitt vanliga sätt pekande med fingret på livarje ord och halfhögt ut¬
talande det för sig själf.
“ Vill du, att jag skall läsa för dig, Tom ? ” frågade St. Clare, i det
han satte sig ned bredvid honom.
“ Om master vill vara så god,” svarade Tom tacksamt; “ det blir
alltid så klart för mig, när master läser.”
St. Clare tog boken och läste ett af de ställen, som Tom utmärkt med
sina klumpiga streck. Det lydde sålunda :
“Men när Människosonen kommer i sin härlighet och alla heliga
änglar med honom, då skall han sitta på sin härlighets tron, och inför
honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem från hvar¬
andra, såsom herden skiljer faren ifrån getterna.”
St. Clare fortfor att läsa med djup och klangfull stämma, tills han
kom till de sista verserna:
“ Då skall han ock säga till dem på vänstra sidan : Gån bort ifrån
mig, I förbannade, till den eviga elden; ty jag var hungrig, och-I
gåfven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåfven mig icke
att dricka; jag var främling, och I härbärgeraden mig icke; naken,
och I klädden mig icke; sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.
Då skola ock de svara och säga : Herre, när sågo vi dig hungrig eller
törstig eller såsom främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och
tjänade dig icke? Då skall han svara dem och säga: Sannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
