Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 473
Hans känsla liknade hvad vi erfara i skogen en mild och vacker
höstdag, då ännu en dröjande, vemodsfull glans af sommarens skönhet
hvilar öfver träden och de sista blommorna vid bäcken : vi njuta däraf
så mycket mera som vi veta, att allt snart skall vara förbi.
Den vän, som bäst kände Evas egna drömmar och aningar, var
hennes trogne bärare, Tom At honom anförtrodde hon hvad hon icke
ville säga till sin far för att icke bedröfva honom. At honom förtrodde
hon de hemlighetsfulla aningar, som uppfylla själen vid den tid, då de
jordiska banden hålla på att lossna.
Tom ville till slut icke sofva på sin kammare, utan låg hela natten
ute på verandan för att vara till hands vid minsta kallelse.
“ Onkel Tom, hvarför i all världen har du tagit dig för att sofva än
här och än där, alldeles som en hund?” frågade Miss Ofelia. “Jag
trodde, att du var en ordentlig karl, som tyckte om att ligga i din säng
såsom andra kristna människor.”
“ Det gör jag också, miss Fel ia,” svarade Tom hemlighetsfullt. “Det
gör jag i vanliga fall, men nu så ”
“ Nå, men nu ?! ”
“Vi fa inte tala så högt; master St. Clare kunde höra oss. Ni
förstår, Miss Felia, att någon måste vaka, när brudgummen kommer.”
“ Hvad menar du, Tom ? ”
“ Jo, ni vet att det står i Skriften : ’Vid midnattstid vardt ett anskri:
Se brudgummen ! ’ Det är livad jag väntar nu hvarenda natt, Miss
Felia, och jag kan inte sofva utom hörhåll, det är mig omöjligt.”
“ Men hur har du kommit på den tanken nu, onkel Tom? ”
“ Miss Eva har talat med mig så, att jag har förstått det. Herren
sänder sitt budskap till själen. Jag måste vara i närheten, Miss Felia;
ty när detta välsignade barn går in i himmelriket, skola de öppna
porten så på vid gafvel, att vi alla kunna blicka in i härligheten, Miss
Felia.,;
“ Onkel Tom, sade Miss Eva, att hon kände sig sämre än vanligt i
kväll?”
“Nej, men i morse sade hon till mig, att hon kände, att slutet var
mycket nära. Det finnes sådana, som tala om det för barnet, Miss
Felia, och det är änglarne.”
Detta samtal ägde rum emellan klockan tio och elfva en afton, när
Miss Ofelia vidtagit alla anordningar för natten och just skulle låsa sin
dörr till verandan, hvarvid hon fick se Tom ligga därute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
