Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den lilla Evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 ONKEL TOMS STUGA.
“ Om det är dig särskildt angenämt att hafva bjärtlidande, så skall
jag väl försöka påstå, att du har det,” gäckades St. Clare.
“ Augustin, måtte du bara inte komma att ångra dig en gång, när
det är för sent! ” utbrast Marie. “ Du må tro mig eller ej, så ha mina
bekymmer, för Eva och de ansträngningar jag utstått för det kära
barnets skull, nu utvecklat, livad jag länge fruktat för.”
St. Clare tänkte inom sig, att det skulle vara ganska svårt att taga
reda på, hvilka dessa “ ansträngningar ” egentligen voro. Han fort¬
satte emellertid helt lugnt att röka, den hårdhjärtade varelsen, tills Eva
och Miss Ofelia hommo hem.
Miss Ofelia gick genast till sitt rum för att lägga af hatt och schal,
såsom hon alltid brukade göra när hon kom hem, innan hon yttrade
något. St. Clare tog Eva på sitt knä och lyssnade till barnets berättelse
om gudstjänsten.
Inom kort fingo de höra högljudda utrop och häftiga förebråelser
från Miss Ofel ias rum.
“ Jag undrar, hvad den där lilla vildkatten Topsy nu ställt till
igen?” sade St. Clare. “ Ty jag är viss om, att det är hon som
varit framme.”
Ett ögonblick senare kom Miss Ofelia ut i högsta förbittring och
släpade brottslingen med sig.
“Kom med nu bara, du elaka unge,” sade hon. “Jag skall minsann
tala om för din master, hur du bär dig åt.”
“Nå, hvad är det nu, som har händt?” sporde Augustin.
“Jo, jag står sannerligen inte ut med den här ungen längre ! Hon
blir allt värre och värre, allt odygdigare och odygdigare. Jag låste in
henne i dag och gaf henne en psalm att lära sig utantill; men i stället
snokar hon reda på nycklarne, går i min byrå och klipper en hattkläd¬
sel i småbitar! ”
“Ja, det är som jag alltid har sagt,” anmärkte Marie, “ att man inte
kan komma till rätta med dessa varelser utan stränghet. Om jag nu
finge råda,” fortfor hon med en förebrående blick på sin man, “så skulle
jag skicka bort ungen och låta piska henne, tills hon inte kunde stå på
benen ! ”
“ Det tror jag alldeles,” inföll St. Clare. “ Hvilken älskvärd myn¬
dighet utöfvar ej kvinnan ! Jag har knappast sett ett dussin kvinnor,
som inte skulle halft piska ihjäl en häst eller en tjänare, bara de finge
hållas.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
