Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 ONKEL TOMS STUGA.
dem har inte mera afrikanst blod i sig än som är tillräckligt att in¬
gjuta tropisk glöd och tropisk lidelse i vår beräknande klokhet och fast¬
het. Om återigen ett San Domingo kommer, så blir det det angel-
sachsiska blodet som tar ledningen. Söner af hvita fäder med alla våra
stolta känslor sjudande i sina ådror skola icke alltid, därför att de ha
svarta mödrar, finna sig uti att säljas och köpas som boskap. De skola
resa sig, och de skola få med sig sina mödrars ras.”
“ Dumt prat; idel tomma fraser! ”
“Ja, det är din tro, det,” genmälte Augustin, “men det går en gam¬
mal sägen, som lyder sålunda: ‘ Såsom det skedde i Noas dagar så
skall det ock blifva: de åto, drucko, gifte sig och bortgiftes allt intill
den dagen, då Noa ingick i arken ; och de visste intet af, förr än floden
kom och tog bort dem alla’. ”
“På det hela taget, Augustin, tror jag, att dina gåfvor lämpa sig
förträffligt för en resepredikant,” svarade Alfred skrattande. “ Var nu
bara lugn för oss: vi skola nog förstå att behålla hvad vi hafva.
Makten är i våra händer. Detta släkte af trälar,” fortfor han och
stampade eftertryckligt i marken, “ ligger i stoftet under våra fötter,
och där skall det förblifva ! Vi äro beslutsamma nog att använda vårt
krut, om det gäller.”
“Söner, uppfostrade på samma sätt som din Henrik, skola bli för¬
träffliga vaktare af edra krutmagasin,” återtog Augustin gäckande.
“Så kallblodiga; så fulla af själfbehärskning! Ordspråket säger:
‘ Den som ej kan behärska sig själf, duger ej att härska öfver andra’.”
“Ja, det där är verkligen en ledsam sak,” medgaf Alfred tankfullt.
“ Det kan ej nekas, att det med våra samhällsförhållanden är ytterst
svårt att uppfostra barn. De få för fritt spelrum för sina lidelser,
hvilka i vårt heta klimat äro starka nog förut. Jag är verkligen be¬
kymrad för Henriks skull. Gossen har godt hjärta och goda anlag, men
han är ett riktigt brushufvud. Jag funderar nästan på att skicka honom
till nordstaterna under några år; där finge han umgås mera med jäm¬
likar, mindre med underlydande.”
“ Eftersom ungdomens uppfostran är mänsklighetens förnämsta upp¬
gift,” fortfor Augustin, “så synes det mig påkalla en särskild uppmärk¬
samhet, att vårt system visat sig vara så fördärfligt just i det afseendet.”
“ I somliga fall är det visserligen så, men icke i andra,” genmälte
Alfred. “Vårt system gör till exempel gossarne manliga och behjär-
tade, och själfva lasterna hos denna föraktliga ras tjäna till att för yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
