Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 ÖNKEL TOMS STUGA.
återköpande? Stackars tant Kloe ! Hon hänger med hela sin själ fast
vid det hoppet.”
“ Det gör mig ondt, om så är. Jag är rädd, att det var något
förhastadt, det där löftet. Visserligen kan jag inte säga någonting
bestämdt, men i alla händelser är det bäst att inte uppmuntra Kloes
förhoppningar. Tom tar sig nog en annan hustru om ett eller annat
år; och det vore bäst, att äfven Kloe gifte om sig.”
“Artur, jag har lärt våra tjänare, att deras äktenskap är lika
heligt som vårt. Aldrig skulle jag kunna eller vilja gifva Kloe ett
sådant råd.”
“Det är beklagligt, kära Emilie, att du har belastat dem med en
sedelära, som är öfver deras förhållanden och framtidsutsikter. Jag
har alltid tyckt det.”
“ Det är ingenting annat än bibelns egen sedelära, Artur.”
“Ja, ja visst, Emilie; jag vill inte blanda mig i din religiösa
öfvertygelse, men jag kan inte undgå att finna den fullkomligt olämplig
för människor i deras förhållanden.”
“ Ja, ty värr, den är nog det,” genmälte Mrs. Shelby; “ men det är
just därför jag af hela min själ afskyr slafveriet. Jag säger dig, käre
Artur, att jag för min del omöjligen kan lösa mig från det löfte jag
gifvit dessa hjälplösa varelser. Om jag icke kan anskaffa pängarne på
annat sätt, så skall jag gifva musiklektioner. Jag vet, att jag skulle
få tillräckligt många elever, och så kunde jag själf skrapa ihop den
erforderliga summan.”
“Icke skulle du kunua förnedra dig därhän, Emilie? Jag skall
aldrig gifva mitt samtycke därtill.”
“Förnedra! Skulle det förnedra mig mera än att handla trolöst mot
de stackars hjälplösa människorna? Nej, aldrig! ”
“ Emilie, du är alltid storsinnad och hjältemodig,” genmälte Mr.
Shelby; “ men jag hoppas att du betänker dig väl, innan du tar ett
sådant öfverspändt steg.”
Här afbröts samtalet af tant Kloe, som visade sig på verandan.
“Kunde jag fa tala litet vid missis,” sade hon.
“Ja, livad är det fråga om, Kloe?” sporde Mrs. Shelby, i det hon
reste sig och gick ut på verandan.
“Om missis ville komma och se på de här köttlingarne!”
Kloe kallade alltid kycklingar för “köttlingar” — ett språkbruk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
