Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 ONKEL TOMS STUGA.
mina små barn,” sade Tom och förde afvigsidan af handen öfver ögonen.
“ Men jag är rädd för, att jag inte går i land med det.”
aAck, om jag kunde hjälpa dig, onkel Tom ! Jag har redan börjat
lära mig skrifva och kunde förra året alla bokstäfverna, men jag är
rädd, att jag glömt dem.”
Eva lutade sitt lilla guldlockiga hufvud intill hans, och så började de
i förening söka komma till rätta med den svåra uppgiften, båda lika
allvarsamma och bägge ungefär lika okunniga. Efter mycken öfver-
läggning och oförtruten möda tyckte de ändtligen båda, att skriften
begynte arta sig till ett riktigt prydligt bref.
“Se bara, onkel Tom,” utbrast Eva förtjust, “hur bra vi ha fått
det! Tänk, så glada tant Kloe och de stackars små barnen ska bli!
O, det är skamligt, att du måste resa ifrån dem; men jag skall be
pappa,att du får resa hem till dem igen.”
“ Missis Shelby sade, att hon skulle återköpa mig, så snart de kunde
skaffa pängar,” genmälte Tom. “Jag tror bestämdt, hon kommer att
göra det. Unge master Georg lofvade, att han själf skulle hämta mig,
och han gaf mig den här dollarn som ett minne af sitt löfte.”
Tom tog fram den för hans hjärta så dyrbara gåfvan och visade Eva
densamma.
“O, då kommer han bestämdt!” utropade Eva. “Hvad det gör
mig glad, att du far komma hem igen, onkel Tom !”
“Och nu ville jag bara skrifva hem för att låta dem veta, livar jag
finnes, och för att säga Kloe, att jag har det bra, ty hon var så orolig
för min skull, stackars hustru.”
“ Hallå, Tom ! ” ljöd i detsamma St. Clares stämma ifrån dörren.
Tom och Eva sprungo båda hastigt upp.
“Hvad är det här?” gentog St. Clare, i det han gick fram till
bordet och såg på griffeltaflan.
“ Det är onkel Toms bref, lilla pappa,” genmälte Eva. “ Jag har
just hjälpt honom att skrifva det. Ar det inte bra, säg?”
“Jag vill inte göra någon af er ledsen,” sade St. Clare, “ men jag
tror det blir bäst, att du låter mig skrifva brefvet åt dig, Tom. Jag
skall göra det, så snart jag kommit hem från min ridtur.”
“ Det är ett mycket angeläget bref, pappa,” fortfor Eva, “ emedan
missis Shelby tänker skicka pängar för att återköpa honom med ; han
säger, att de lofvat honom det.”
St. Clare tänkte inom sig, att detta antagligen var ett af de löften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
