Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 ONKEL TOMS STUGA.
af våra läsare i alla fall skulle göra det, far han taga det på sitt eget
ansvar. När förtviflade ungerska flyktingar trots sin lagliga styrelses
förbud och efterlysningar lyckas undkomma till Amerika, så genljuda
Amerikas tidningar och politiska värld af stormande bifall och väl¬
komsthälsningar. När förtviflade afrikanska flyktingar göra alldeles
detsamma, så är det-ja livad är det ?
Härmed må nu förhålla sig huru som hälst, säkert är, att Georgs
hållning, blick, stämma och hela uppträdande för ett ögonblick bragte
skaran nedanför till tystnad. Det ligger någonting i djärfhet och be¬
slutsamhet, som för en stund kufvar öfven den råaste natur.
Marks var den ende, som förblef helt och hållet oberörd. Han
spände kallblodigt sin pistol, och under det ögonblicks tystnad, som
följde på Georgs tal, siktade han på honom och fyrade af.
“ Vi fa lika mycket för honom i Kentucky, antingen han ärlefvande
eller död,” förklarade han kallt, i det han aftorkade pistolen på
rockärmen.
Georg gjorde ett häftigt språng tillbaka — Elise uppgal ett ångest¬
skri — kulan hade strukit hvinande tätt förbi hans öra, nästan snuddat
vid Elises kind och slutligen borrat sig in i ett träd uppöfver dem.
“ Det var ingenting, Elise,” sade Georg hastigt.
“ Det är allt säkrast, att du håller dig utom skotthåll med dina tal,”
anmärkte Fineas. “ De äro ena fullfjädrade kanaljer.”
“Jim, se nu efter att dina pistoler äro i ordning, så ska vi båda
bevaka det här passet,” sade Georg. “ Den förste, som visar sig, affar-
dar jag; den andre tar du på din lott, och så vidare. Det duger inte,
förstår du, att öda två skott på en.’’
“ Men om du inte träffar? ” invände Jim.
“Jag skall träffa,” genmälte Georg lugnt.
“Det är ruter i den där gossen !” mumlade Fineas mellan tänderna.
Sällskapet vid bärgets fot stod emellertid obeslutsamt under några
sekunder, sedan Marks skjutit.
“Jag tror ni träffade en af dem,” anmärkte någon. “Åtminstone
hörde jag ett skrik.”
“Jag för min del går rätt upp till dem,” förklarade Tom. “Jag har
aldrig i mitt lif varit rädd för niggrer och tänker inte bli det nu häller.
Hvem följer mig ? ”
Med dessa ord började han ifrigt klättra uppför branten.
Georg hörde tydligt slafjägarens yttrande. Han drog upp sin pistol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
