Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 301
han var rent af förbjuden att mycket vistas i stallet, ty Marie St. Clare
hade förklarat, att hon icke tålde någon stallukt och att Tom på inte,
villkor finge sättas till något arbete, som kunde göra honom obehaglig
tör henne, då han komme i hennes närhet, all den stund hennes nerv¬
system omöjligen kunde fördraga några pröfningar af det slaget. Ja,
enligt hennes egen försäkran vore det nog för att döda henne och göra
ett slut på alla hennes lidanden med ens, om hon blott en enda gång
komme att inandas någonting vidrigt.
I sin välborstade dräkt af fint kläde, i sina blanka stöflar, sin fina
kastorhatt, sin hvita krage och sina hvita manschetter, ocli med sitt
allvarliga, välvilliga, svarta ansikte såg Tom vördnadsvärd nog ut för
att ha hunnat vara biskop i det gamla Kartago, såsom män af hans
färg i fordomtima voro.
Därjämte befann sig Tom på ett särdeles vackert ställe — en om¬
ständighet, som aldrig förfelar att göra ett lifligt intryck på negerns
känsliga sinne. Han njöt i fulla drag af faglarne, blommorna, spring¬
brunnen, vällukterna; han beundrade och gladdes åt prakten och skön¬
heten å borggården med dess vackra pelargångar; åt sidengardinerna,
taflorna, ljuskronorna, bildstoderna och den rika förgyllningen, h vilket
allt tedde sig för honom som hade han befunnit sig i ett af trollpalatsen
i Tusen och en Natt.
När en gång Afrikas jord skall trampas af en upplyst och förädlad
mänsklighet — och dess tur att spela en roll i den mänskliga utvec¬
klingens stora drama måste förr eller senare komma — torde kulturen
och samfundslifvet i detta framtidsland antaga former, om hvilkas
storslagenhet och rikedom våra kallare, nordliga folk näppeligen kunna
bilda sig en föreställning. I detta fjärrbelägna, hemlighetsfulla land
— i detta guldets, ädelstenarnes, kryddornas, de vajande palmernas,
de underbara blommornas, den oförlikneliga fruktbarhetens land skall
konsten uppstå i nya, hittlills oanade former, och ur negerrasen, ej
längre förtrampad och afskydd, skall till äfventyrs uppskjuta ett af de
sista och ädlaste lifsskotten på mänsklighetens stam. Att en sådan
framtid väntar negerrasen synes ganska sannolikt, när man tar i be¬
traktande de ädlare egenskaper, som utmärka dessa människor: deras
mildhet, deras ödmjukhet, deras läraktighet, deras barnsliga och inner¬
liga känslolif, deras stora mottaglighet för religionens sanningar, deras
försonliga sinnelag. Dessa egenskaper utgöra förutsättningen för ett
verkligt kristligt lij\ och det är ingalunda otänkbart, att Gud, som agar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
