Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 ONKEL TOMS STUGA.
"Jo, bevars/’ svarade Marie gäspande, “det förnekar väl ingen.
Men att på något vis sätta dem i jämbredd med oss, liksom vore någon
jämförelse därvidlag möjlig — det är en ren galenskap ! Icke desto
mindre kommer Augustin med sådant dåraktigt prat. Kan ni tänka
er: han sade en gång, att det var detsamma att hålla Dadda skild från
sin man, som det skulle vara att hålla mig skild från min. Men här
är ju ingen jämförelse möjlig! Inte kan Dadda hafva samma känslor
som jag? Det är en himmelsvid skillnad, det är ju klart som dagen,
och ändå gifver Augustin sig sken af att icke inse detta. Liksom om
Dadda skulle kunna älska sina lortiga ungar lika högt eller på samma
sätt, som jäg älskar Eva ! Och ändå försökte Augustin en gång på
fullt allvar öfvertyga mig, att det var min plikt att låta Dadda åter¬
vända till de sina och att taga någon annan i hennes ställe ; och detta
i trots af min svaga hälsa och allt, hvad jag lider! Detta var en smula
mer än hvad till och med jag kunde fördraga. Jag lägger inte ofta
mina känslor i dagen. Det är en grundsats hos mig att uthärda allting
under tystnad; det är en makas tunga lott, och jag bär den tåligt.
Men den gången sade jag ifrån ordentligt och på ett sätt, att Augustin
sedan funnit bäst att icke vidare röra vid den strängen. Men jag
märker på hans miner och på ett och annat ord, som ibland undfaller
honom, att han fortfarande tänker på alldeles samma sätt, och detta är
någonting så förskräckligt retsamt och påkostande för mig! ”
Miss Ofelia såg ut, som om hon haft åtskilligt att säga, men tills
vidare föredroge att tiga. Hon rasslade emellertid med strumpstic-
korna på ett sätt, som var fullt af uttryck och betydelse, blott Marie varit
i stånd att fatta det.
“ Ni ser således/’ fortfor den sistnämda oförtrutet, “ hvad ni har fatt
att sköta: ett hushåll utan myndighet eller ordning, och tjänare, som
tillåtas följa sina egna nycker i allt — som göra allt, hvad de behaga,
och få allt, hvad de vilja, utom så vidt jag med min klena hälsa kunnat
upprätthålla någon myndighet. Jag för med mig piskan och stundom
använder jag den ; men ansträngningen bekommer mig alltid illa. Om
Augustin bara ville sköta om den saken som alla andra göra . . .”
“ Och hur göra de ? ”
“ De skicka sina tjänare till prygelhusen. Det är det enda sättet.
Om jag inte vore en sådan stackars sjuklig varelse, så tror jag mig om
att kunna uppträda med dubbelt så stor kraft som Augustin.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
