Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ONKEL TOMS STUGA.
lika uppfylldt af sorg som stackars Toms — säkerligen icke mera, ty de
voro ju båda blott människor; men Cicero kunde ej trygga sig vid
sådana himmelska ord af hopp, kunde ej motse någon återförening i ett
kommande lif. Och äfven om han hade fått läsa dem; skulle han
icke hafva plågat sin själ med tusende tvifvel om handskriftens äkthet
och öfversättningens riktighet? Men för stackars Tom voro dessa ord
just livad han behöfde; och deras gudomliga sanning var för honom
så klar och obestridlig, att ej ens skuggan af ett tvifvel någonsin upp¬
stod i hans enfaldiga hufvud. De måste vara sanna, ty hur skulle han
kunna lefva, om de icke voro det ?
Ehuru Toms bibel icke var försedd med några förklarande anmärk¬
ningar af lärda uttolkare, så var den likväl full af tecken och märken
af Toms egen uppfinning, hvilka voro honom till större hjälp och
ledning än de klyftigaste utläggningar skulle hafva varit. Tom hade
alltid lagat så, att hans masters barn, särskildt unge Georg, fått före¬
läsa ur bibeln för honom ; och medan de läste, brukade han med bläck
och pänna kraftigt understryka eller genom andra lämpliga tecken
utmärka de ställen, hvilka i synnerhet tilltalade hans öra eller rörde hans
hjärta. Hans bibel hade på detta sätt småningom blifvit fulltecknad
från pärm till pärm af en myckenhet streck och krumelurer, så att han
inom några ögonblick kunde få rätt på sina älsklingsställen utan att
behöfva stafva igenom hvad som stod emellan dem. Hvart och ett
af dessa ställen erinrade honom om någon tilldragelse i hemmet och
återkallade i hans minne någon försvunnen fröjd, hvårföre hans bibel
syntes honom i sig innesluta så väl allt, som ännu återstode honom här
i lifvet, som ock löftet om ett kommande lif.
Bland passagerarne på båten befann sig en ung, förmögen man af
god familj, vid namn St. Clare, bosatt i New Orleans. Han hade med
sig en liten dotter af mellan fem och sex års ålder, samt ett fruntimmer,
som hade flickan under sin vård och tycktes vara släkt med dem.
Tom hade vid flera tillfällen sett den lilla flickan, ty hon var en af
dessa lifliga barn, hvilka lika litet som en solstråle eller en sommarvind
kunna hållas kvar på ett Och samma ställe; och hon var tillika en af
dem, som man icke lätt förgäter, sedan man en gång sett dem.
Lilla Evangelina var ett det skönaste barn man gärna kunde se.
Hon saknade den något öfverdrifna knubbighet, som vanligen utmärker
barndomen ; och hela hennes väsen präglades af detta älskliga, rörande
behag, med Lvilket man plägar omgifva mytens och sagans luftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
