Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Valda exempel på loflig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 ONKEL TOMS STUGA.
kring negern John. Bittra tårar och snyftningar skakade den unga
kvinnans kropp, där hon nu hvilade i sin fjättrade mans armar.
Men hvad tjänar det väl till att ånyo upprepa denna samma historia,
hvilken blifvit blott alltför ofta berättad och ständigt, ja, dagligen
upprepas — historien om slitna familjeband, förtrampade känslor,
krossade hjärtan — historien om, huruledes de svaga och värnlösa
uppoffras och tillintetgöras för de starkas vinning och bekvämlighet!
Den behöfver icke berättas om igen, denna historia; hvarje dag berättar
den på nytt, och berättar den för Honom, som för visso icke tillsluter
sitt öra, om än han dröjer länge med vedergällningen.
Den unge mannen, som nyss förut på ett så förnuftigt sätt hade an¬
fört bibeln, stod med korslagda armar och betraktade den rörande
scenen. Han vände sig till Haley, som nu kom tillstädes:
“ Min vän,” sade han med sorgsen stämma, “ huru kan ni, huru vågar
ni drifva en sådan handel ? Betrakta dessa olyckliga människor ! Här
står jag, glädjande mig i mitt hjärta öfver att få komma hem till min
hustru och mitt barn; men samma klocka, som ger signalen att föra
mig till min längtans mål, skall för alltid skilja dessa arma makar åt.
Betänk, att ni en gång skall inför Gud svara för edert handlingssätt.”
Slafhandlaren vände sig tigande bort.
“ Hör på, främling,” inföll nu John hästhandlare, i det han sakta
vidrörde Haleys arm, “ tycker ni inte, att det är skillnad på präster och
präster, hvaba? ‘Förbannad vare Kanaan ’ tycks inte gå i den här
unge mannen, eller livad säger ni?”
Ett missbelåtet brummande var Haleys enda svar.
“ Men det är ännu inte på långt när det värsta,” fullföljde John;
“ det torde hända, att det inte går i vår Herre häller, när ni en vacker
dag skall göra upp räkningen med honom, såsom vi alla en gång måste,
gissar jag.”
Haley aflägsnade sig tyst och fundersam från det obehagliga säll¬
skapet.
“Om jag bara kunde förtjäna bra på denna och en eller två drifter
till,” tänkte han, “ så stoppar jag sedan med den här affären. Det
börjar verkligen på att bli mindre angenämt.”
Därpå tog han fram sin plånbok och begynte göra ett öfverslag af
sina räkenskaper — en sysselsättning, hvilken många gentlemen i
likhet med Mr. Haley funnit vara ett utmärkt lugnande medel för ett
oroligt samvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
