- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
146

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 ONKEL TOMS STUGA.
Då Sams åhörare allt fortfarande lyssnade till hans visdom med
tacksamt gapande munnar, kunde han inte annat än fortsätta.
“ Hvad nu den här konsekvensen beträffar, niggerbröder,” sade han
med en mycket djupsinning uppsyn, likt en man, som håller på att lösa
ett särdeles inveckladt problem, “så är det en sak, som de allra flesta
inte hafva något klart begrepp om. Nu förstår ni, att om en person
det ena dygnet försvarar den saken och det andra dygnet raka mot¬
satsen, så säger folk — och det är helt naturligt att de säga så — att han
inte är konsekvent. — Där har du ett stycke majskaka, Andy ! — Men
låt oss gå den där saken litet närmare på lifvet. Jag hoppas att de
närvarande damerna och herrarne behagade ursäkta, att jag griper en
nära till hands liggande jämförelse. Se på den här skålen ! Jag söker
efter något ätbart på den här sidan, som är närmast mig, men jag finner
bara afgnagda ben. Naturligtvis söker jag inte där längre, utan vrider
skålen så, att den rakt motsatta sidan kommer mig närmast; är inte det
konsekvent? Jag handlar konsekvent, då jag vrider den sidan till, där
det finns något att äta; förstår ni inte det, niggrer, allesammans ? ”
“Ja, det är då det enda, som du någonsin varit konsekvent i, det
skall Gud veta! ” muttrade tant Kloe, som liöll på att bli otålig. Afto¬
nens glädje var för henne i alla fall, för att nyttja Skriftens ord, lika¬
som “ättika blandad med galla.”
“Ja i sanning!” utbrast Sam, i det han reste sig, pösande af väl¬
måga och stolthet, och drog ett djupt andedrag till en sista vältalighets-
yttringr “Ja, mina medbröder och damer af det täcka könet, jag har
principer, och det är jag stolt öfver; de äro bra att 1m nu för tiden och
alltid. Jag har principer, och jag följer dem i alla väder. Allt h vad
jag tänker är princip i, och allt hvad jag säger är efter princip. Jag
bryr mig inte om, ifall de brände mig lefvande; jag skulle ldifva direkt
opp på bålet —ja, lita på det! och så skulle jag säga : här är jag nu
för att gjuta mitt blod för mina principer, för mitt land och för sam¬
hällets allmänna intressen ! ”
“Hör du, Sam,” inföll nu tant Ivloe buttert, “en af dina principer
borde vara att gå till sängs någon gång i natt och inte hålla hvarenda
själ vaken tills i morgon bittida. Och ni, ungar, schas! vill ni ge er i
väg i en lefvande hast, annars ska ni fa se på annat! ”
“ Niggrer, allihopa ! ” utropade Sam slutligen, i det han med ned¬
låtande välvilja svängde sin palm bladshatt. “Jag ger er min välsig¬
nelse; gån nu till sängs och varen snälla barn !”
Efter denna djupt rörande välsignelse upplöstes församlingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free