Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 135
är en riktig baddare, när det sär frågan om att slåss, men si, till att
ljuga och svänga sig duger han rakt inte; det faller sig inte naturligt
för honom. Men jag ville just se den i ansiktet, som kan mäta sig
med mig i att svära på hvad som hälst och allting, och som kan duka
upp en historia in i minsta enskildheter med en så trovärdig min, som
jag! Det skulle gå som en dans för mig att göra svart till hvitt och
“ Tom Loker slog ånyo nafven i bordet. ’ ’
slingra mig igenom, äfven om domarena vore dubbelt så kinkiga, som
de äro. Sannerligen önskar jag inte ibland, att de vore kinkigare;
det skulle vara mera lockande då, förstår ni, mera roande och
underhållande.”
Tom Loker, som vanligen var ganska långsam i tankar och rörelser,
afbröt nu Marks genom att slå sin väldiga knytnäfve i bordet, så att
glas och buteljer hoppade.
“ Det blir bra ! ” utropade han.
“Bevars väl, Tom, dn behöfver väl inte slå sönder alla glasen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
