Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 131
ungarne äro dem ju bara till besvär, och man skulle tycka, att de borde
bli glada att slippa dem. Jo, vackert! Ju mera besvär de ha af
ungen, och ju mindre han duger till, desto galnare äro de i honom! ”
“ Förlåt, Mr. Haley, får jag be om litet varmt vatten ! ” återtog
Marks. “ Ja väl, min herre, jag är alldeles af er mening. Jag köpte
till exempel en gång en flicka, på den tiden då jag ännu dref den
sortens alfärer — en pigg och treflig flicka, ja, en riktigt stilig tös, och
hon hade en unge, som var eländig och sjuklig; jag vill minnas han
var puckelryggig eller någonting sådant där. Nå, jag ville bli af med
kräket och gaf bort honom till en karl, som trodde sig kunna föda upp
honom och göra en liten affär på honom, då han ju inte kostade honom
någonting. Men inte tror ni, att jag hade tänkt på jäntan, inte!
Herre, ni skulle ha sett, hvilket lif hon förde ! Min själ, såg det inte
ut, som om hon varit galnare i ungen bara därför att han var sjuk och
lytt och var henne till en plåga. Det var omöjligt att tala förstånd
med henne; hon skrek, grät och sprang rundt, som om hon hade
förlorat allt i världen. Någonting så rasande löjligt! Anfäkta de
fruntimren, det finnes inte någon ände på deras galenskaper och inbill¬
ningar ! ”
“Ja, precis detsamma har händt mig,” genmälte Haley. “ Förliden
sommar köpte jag nere vid Röda floden en jänta med hennes unge, som
såg skaplig nog ut och hade ögon lika klara som edra. Men passa på,
om jag inte vid närmare efterseende fann honom stenblind. Jaha,
stenblind — det var just hvad han var. Nåväl, jag gjorde mig af
med honom, som jag bekommit honom — utan att säga ett knyst om
blindheten, och jag fick en kagge whisky för honom — godt byte,
för rästen ! Men det återstod ännu en sak, och det var att få honom
från jäntan : hon var justament som en tiger. Det var strax innan vi
skulle bryta upp, och jag hade ännu icke fått min niggerdrift
hopkedjad. Nå, hvad tror ni hon gjorde? Jo, hon klängde upp på
en bomullsbal likt en katt, ryckte till sig en knif från en af matroserna,
och jag säger er, att hon skrämde allihop på flykten i första häpenheten !
Men då hon såg, att det inte tjänade någonting till längre, tog hon
plötsligt en ansats och störtade sig hufvudstupa i floden, med unge och
allt, och hon sjönk som en gråsten och kom aldrig upp igen.”
“ Bah ! ” inföll nu Tom Loker, som med föraktfull och missnöjd
min hade lyssnat till deras historier. “ Ni äro ena riktiga åsnor båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
