Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STtJGÄ. 63
ringar, liknande mina hvita liljor, när daggen ligger på dem, och se på
mina stora svarta händer med sina korta tjocka fingrar. Tror ni inte,
att vår Herre har ämnat mig till att göra pastejskorpan och er till att
stanna i salongen?7 Ja, så näsvis var jag, master Georg.77
“ Och livad sade mamma då?77 frågade Georg.
“Sade? Jo, hon log med sina ögon, de stora, vackra ögonen, och
så sade hon : ‘ Godt, tant Kloe, jag tror, att du har rätt,7 sade hon, och
så gick hon in i salongen. Hon borde ha gifvit mig en örfil för jag
var så näsvis; men det är i alla fall som det är — jag kan inte uträtta
någonting, när de fina damerna äro i köket 77
“Men den där middagen gjorde du bra ifrån dig—jag kommer
ihåg, att allesamman sade det,77 förklarade Georg.
“Ja, gjorde jag inte? Och stod jag inte bakom matsalsdörren just
samma dag? Och såg jag inte generalen räcka fram sin tallrik tre
särskilda gånger för att få mera af just den pastejen? Och hörde
jag inte generalen säga: ‘Ni måste ha en förträfflig kokerska, Mrs.
Shelby.7 Ah, jag var färdig att spricka af förtjusning.77
“Och generalen, han förstår sig på matlagning, han,77 fortfor tant
Kloe, i det hon reste sig med värdighet. “ En mycket fin karl, den
generalen ! Han härstammar från en af de allra förnämsta familjerna i
gamla Virginia ! Han förstår sig på det fina i saken, han, lika väl
som jag — generalen. Ni förstår, att det är finesser med alla pastejer,
master Georg ; men det är icke livar och en som vet, hvari de bestå.
Men generalen, han vet det; det förstod jag på hans anmärkningar.
Ja, han känner till finesserna, han!77
“ Master Georg hade vid det här laget kommit till den punkt, dit
äfven en pojke under mera ovanliga omständigheter kan komma, näm¬
ligen att han icke förmådde äta en bit mera, och han var därför i till¬
fälle att ägna någon uppmärksamhet åt den grupp af ulliga hufvuden
med tindrande ögon, som borta ifrån vrån med girigt intresse hade följt
livarje hans rörelse under måltiden.
“Här ska ni fä, pojkar!77 ropade han nu, i det han frikostigt bröt
stora stycken af kakan och kastade till dem. “Här har du, Moses,
och här har du, Petrus ! Ni vilja väl ha litet med, kan jag förstå.
Tant Kloe, du kunde gärna grädda några pannkakor åt dem !77
Georg och onkel Tom togo nu bekvämt plats i spiselvrån, medan
tant Kloe, efter att hafva gräddat en försvarlig hög pannkakor, satte sig
vid bordet med lilla Polly i knäet och böljade stoppa af de rykande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
