Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. I hvilket läsaren får göra bekantskap med en människovän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 37
tillhörde sina husbönder; så länge en godhjärtad husbondes bankrutt,
motgångar, tanklöshet eller död kunde gifva anledning till, att hans
slafvar en dag fingo utbyta den omtänksamma och människovänliga
behandling de hittills åtnjutit mot ett lif i hopplöst elände och träldom
— så länge var det också omöjligt att se någonting godt eller önskvärdt
ens i det bäst ordnade slafveri-system.
Mr. Shelby var en hedersman, han var mild, välvillig och öfver-
seende mot sin omgifning, och negrerna på hans egendom hade aldrig
behöft sakna något, som var nödvändigt för deras trefnad och välbefin¬
nande. Han hade emellertid lättsinnigt störtat sig i vidlyftiga och
äfventyrliga spekulationer, hvarigenom dians affärsställning blifvit i
hög grad undergräfd, och en af honom utställd växel på en större
summa hade kommit i Haleys händer. Häri finner läsaren förklarin¬
gen till det föregående samtalet.
Vi återvända nu till Elise.
I detsamma hon lämnade rummet uppsnappade hon så mycket af
herrarnes samtal, att hon förstod, det slafhandlaren gjorde hennes
husbonde något köpeanbud. Hon beslöt genast att stanna utanför
dörren och lyssna, men i samma ögonblick ropade hennes matmoder på
henne, och hon måste ofördröj ligen hörsamma kallelsen. Hon tyckte
sig dock hafva hört slafhandlaren göra ett anbud på hennes gosse —
månne hon hört fel ? Hennes hjärta klappade våldsamt, och instinkt¬
mässigt tryckte hon sin lille älskling så hårdt till sitt bröst, att gossen
med undrande blickar betraktade sin moder.
“Elise, min flicka, hvad går åt dig i dag?” sporde hennes matmor,
sedan Elise stjälpt omkull tvättkanna och sybord och slutligen i
tankarne lämnat sin matmor en lång morgonrock i stället för den
sidenlädning hon skulle hämta i garderoben.
Elise ryckte häftigt till.
“ O, missis! ” utropade hon, såg på sin matmor och brast i tårar.
Därefter sjönk hon ned i en stol och började snyfta med händerna för
ansiktet.
“ Elise, kära barn, hvad fattas dig?” frågade ånyo Mrs. Shelby.
“ O, missis,” snyftade Elise, “ det är en slafhandlare som talar med
master i matsalen ! Jag hörde honom.”
“ Nå, din lilla toka, än se’n då ? ”
“ O, missis, tror ni att master kunde sälja min Harry ? ” Och den
stackars varelsen vred sig i stolen under krampaktig gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
