- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
31

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. I hvilket läsaren får göra bekantskap med en människovän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ONKEL TOMS STUGA. 31
“ Jag fraktar, att det inte går så lätt för sig,” invände Mr. Shelby.
u Jo, vasserra tri! De där kräken likna inte hvita människor, må
ni tro; de tåla hvad som hälst, bara man tar dem på rätta sättet. Ser
ni (och Haley antog en min af förtrolig öppenhjärtighet), det finns
folk, som påstår, att de här affärerna förhärda ens sinne, men det
har jag aldrig kiinnat märka. Säkert är, att jag aldrig skulle kunna
bära mig så dumt åt, som jag sett somliga andra affärsmän göra. Jag
har sett dem, som slitit barnet ur moderns armar för att sälja ungen,
under det att kvinnan skrikit som en galning hela tiden. Det där är
ett mycket dåligt sätt — skadar varan — gör dem stundom odugliga
till vidare arbete. Jag såg en gång i Orleans en mycket vacker tös,
som blef alldeles fördärfvad på det sättet. Den, som köpte henne,
behöfde inte hennes unge ; men ni ska tro, att hon var en af den rätta
ullen, när hon blef ilsken. Ni skulle bara sett, hur hon prässade ungen
till sitt bröst och ropade och skrek som en ursinnig. Usch, det går en
kall kåre öfver ryggen på mig, då jag bara tänker på’t. När de sedan
ryckte ungen ifrån henne och stängde in henne, blef hon bindgalen och
dog inom en vecka. Ren förlust, ser ni, på tusen dollars, och det bara
för ett oförståndigt sätt — ja, oförståndigt, det är rätta ordet. Det är
alltid bäst att vara mänsklig, ser ni; det är min erfarenhet.”
Slafhandlaren lutade sig tillbaka i stolen med korslagda armar och
med en min af dygdig själfbelåtenhet, som om han ansett sig vara en
ny Wilberforce.*
Ämnet tycktes mycket intressera den värde herrn ; ty under det Mr.
Shelby tankfullt skalade en apelsin, tog Haley åter till orda i en
klädsamt anspråkslös ton, men liksom drifven af en omutlig sannings¬
kärlek att fortsätta :
“ Eget beröm luktar illa; det må så vara, men jag säger inte detta
för att berömma mig själf, utan därföre, att det är dagsens klara
sanning. Jag tror, att jag går och gäller för att i marknaden införa
de allra bästa negerdrifter bland alla — åtminstone har man sagt mig
det icke bara en gång utan hundra gånger. Alla mina niggrer äro i
godt stånd, frodiga och starka, och jag förlorar sällan eller aldrig
någon af dem. Ser ni, det är fördelen med min metod; och jag må
* William W., engelsk filantrop f. 1759, d, 1833. Bekant för sitt energiska
och framgångsrika uppträdande emot slafveriet och slafhandeln.
öfvers, anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free