Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. I hvilket läsaren får göra bekantskap med en människovän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 27
krokig rygg och sin herres käpp i handen lin kade han, alldeles som en
gammal man, omkring i rummet, spottande åt båda sidor.
De båda herrarne skrattade öfverljudt.
“Nå, kurre,” fortsatte hans herre, “visa oss nu också, huru gamle
Elder Robbins tar upp psalmen ! ”
Gossen drog ut sitt lilla knubbiga ansikte på längden och började
med högtidlig värdighet sjunga en psalmmelodi genom näsan.
“ Hurra ! Bravo ! E11 sådan liten lustigkurre ! ” utropade Haley.
“Den pojken är en kurant vara, det vill jag lofva. Vet ni livad,” fort¬
satte han och lade plötsligt sin hand på Mr. Shelbys axel, “ lägg till
den där lille bytingen, så är allt klart oss emellan. Kom sen och säg,
om inte det var ett präktigt sätt att lösa knuten ! ”
I detta ögonblick öppnades dörren sakta och en kvarteronkvinna vid
pass tjugufem år gammal inträdde i rummet.
Man behöfde blott vända blicken från barnet till henne för att genast
se, att hon var dess moder. Hon hade samma vackra, mörka ögon
med långa ögonfransar; samma lockiga, silkeslena, svarta hår. Den
bruna hyn genomskimrades af en märkbar rodnad, som blef ännu dju¬
pare, då hon såg den främmande mannens blickar fästa på sig med
öppen och oblyg beundran. Den unga kvinnans dräkt var särdeles
smakfull och passade förträffligt till den vackra figuren. Hennes små,
väl formade händer och fötter undgingo icke slafhandlarens skarpa öga,
vandt att vid första ögonkast uppfatta företrädena hos en kvinlig han¬
delsvara.
“Nå, Elise, hvad vill du?” frågade hennes husbonde, då hon stan¬
nade och tveksamt betraktade honom.
“ Förlåt, master, jag sökte efter Harry.”
Gossen sprang fram till henne och visade triumferande sina gåfvor,
som han gömt i en flik af blusen.
“ Nå, så tag honom då,” sade Mr. Shelby ; och den unga kvinnan
aflägsnade sig skyndsamt med gossen på armen.
“Vid Jupiter,” utropade slafhandlaren och vände sig till Shelby
med ett uttryck af beundran i sitt simpla ansikte, “det där var en rik¬
tig läckerbit! På den kan ni göra er lycka när som hälst i Orleans.
Jag har i min dag sett öfver 1000 dollars betalas för töser, som inte
voro en bit vackrare.”
“ Jag behöfver inte göra min lycka på henne,” svarade Mr. Shelby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
