Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vittnat om en stor poet
för alla tiders mänsklighet.
Han kanske skulle funnit skatten,
den vises sten, som sökes först
och sist. Åt själ, som led av törst,
han skulle bringat livsens vatten.
Men tidens hymn och mänskors lov
ha stäckts av graven, stum och dov.
38.*
Men kanske han ändå ej hunnit
att göra något verkligt g ott
och kanske flyktig ära vunnit
att fylla tidningsspalter blott.
I kampen för sitt hjärtas mening,
vid hopens bifall eller stening,
han skulle tidigt gått sig trött
på livets tunga stråt och dött
kanske i segrande bataljen,
som vår Kutuzov eller Nelson,
i landsflykt som Napoleon,
hängd som Rylejev uti galgen . . .
39-
Men kanske ock poeten funnit
en vanlig vardagsmänskas lott?
Hans levnad skulle slött förrunnit,
och snart han kanske röna fått,
* Denna strof, som ej blev fullständigt utarbetad (2 versrader
fattas och rimflätningen är bristfällig), är synnerligen viktig. När
Pusjkin skrev denna sång (1827), hade han själv gjort sin
kompromiss med tsardömet, medan många av hans ungdomsvänner med
död och förvisning till Sibirien måste plikta för sina
frihetssvärmerier. "Dekabristernas" våldsamma och tidiga slut avspeglar sig i
Vladimir Lenskijs sorgliga öde. Särskilt nämner Pusjkin här
dekabristskalden Kondratij Fedorovitj Rylejev, vilken jämte fyra
andra deltagare i sammansvärjningen hängdes i galge 1826. Blotta
namnet Rylejev var på den tiden strängeligen förbjudet i offentlig
skrift.
-fflmmammvssarn* »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
