Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgiftar detta paradis
och denna oskuldsrena lilja.
(Med ormen avsågs den, förstås,
med vilken han nu skulle slåss.)
18.
Ack, föga kunde han väl ana,
hur bittert hennes syster led
i ensamhet. Och om Tatiana
blott vetat, att Onegin med
Vladimir skulle pröva skiften,
som måste sänka en i griften,
hon hade kanske kunnat än
försona dessa båda män.
Men annat var i stjärnor skrivet.
Ej sammanhanget lockas ur
Eugen ; han tiger som en mur.
Tatiana tvinar undergivet,
och amman, som nog hade hum
om saken, var den gången stum.
19.
Än glad, än nedstämd mer än eljes
Vladimir syntes denna kväll
(men detta, efter vad det täljes,
plär vara skalders naturell).
Klaverets toner ljödo rika,
men nästan klagande tillika,
som hade han sin hjärtanskär
åtsport: "Säg, om jag lycklig är?"
Men uppbrottstimmen slog. Av smärta
hans strupe snördes. Då det kom
till avsked, kändes det, som om
ett stycke slitits ur hans hjärta.
En sista blick. — "Mår du ej väl?"
hon sporde. — "Jo. Farväl, farväl!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
