Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44.
Bujanov och Tatiana äntligt
Onegin fingo reda på
i trängseln. Denne smått fientligt
dock plötsligt syntes från dem gå
och över golvet sorglöst skrida
förtroligt invid Olgas sida.
Han tryckte hennes hand i smyg
och tycktes viska något. Blyg
och brydd, hon rodnade, men kom sig
ej för att svara. Lenskij stod
och såg på denna scen. Hans blod
steg uppåt huvudet. Utom sig,
till Olga rände han åstad
och snävt om kotiljongen bad.
45.
"Nej, detta kan jag ej dessvärre." —
"Hur så?" — "Jag redan lovat har
Onegin." — Milde Gud och Herre!
Han knappt kan tro, att sant det var.
Är det väl möjligt? Denna flicka
vet redan så kokett sig skicka!
Så falsk, behagsjuk, full av list!
O, vilket ideal han mist!
Han kan ej längre se på henne.
Med eder över kvinnosvek
han låter spänna för och blek
far genast hem. — Pistoler tvenne,
ett par små kulor, litet krut,
och ödets lott må falla ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
