Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Han lever fort, hans känslor rasa ut.”
Furst P. A. Vjazemskij.
1.
”Min farbror, en beskedlig herre
och hedersman, har blivit krank
— nu på fullt allvar — och dess värre
han kräver vård för all skavank.
Hans föredöme lätt kan smitta.
Men ledsamt är gudnås att sitta
vid sjukbädd både natt och dag
och aldrig slippa lös som jag.
Jag måste pigga upp filuren
och göra gubbens lynne lätt,
än lägga kudden riktigt rätt,
än räcka medlidsamt mixturen,
men under suckar tänka så:
Om hin blott tog’en snart ändå?”
2.
Så en förlupen sälle tänkte,
på resa stadd, av damm betäckt,
fast Zevs av gunst åt honom skänkte
förhoppning om att ärva släkt.
Ruslans och min Ljudmilas[1] vänner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
