Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en privatlärare — alltså representanter för många olika slags
erfarenhet även af praktisk art.
Allt detta har af reformens ledare och vänner upprepade
gånger framhållits till lugnande af dem, som vågade frukta, att
saken ej vore nog moget övervägd.
I sanning — då resultatet af allt detta arbete och all denna
kontroll ej blivit mera tillfredsställande, då må man ha full rätt
att yrka på yttersta varsamhet vid företagande af nya ändringar
i vår stavning. Och när nu samma personer, endast
förstärkta med ett i det hela mindre sakkunnigt element, åter vilja
framlägga ett ännu radikalare förslag, då har den som något
tänkt i dessa ämnen ej blott rätt utan plikt att yttra ett
allvarsamt varningens ord till dem, som i berömvärdt nit för
fosterländskt framåtskridande måhända stå på väg att sluta sig till
sällskapets program, utan att förstå, hur farliga eller åtminstone
tvivelaktiga de framåtskridandets vägar äro, som man anbefaller
åt dem.[1]
[1]
Naturligtvis komma flera af de anmärkningar, jag riktat mot det
närvarande förslaget, att mista sin udd, om förslaget ändras i radikal riktning.
Däraf följer emellertid ej att det nya förslaget är bättre än det gamla; det
kan ju måhända vara förtjent af andra ännu svårare anmärkningar. — Bland
de punkter, i hvilka man ämnar gå radikalare tillväga, nämnes särskildt
å-frågan. Man skulle besluta sig för att skriva alla betonade å-ljud som å,
alla obetonade som o. Skenbart är ju detta förslag alldeles likartadt med det
som även jag (med en viss inskränkning) tillstyrkt för ä-ljudet, hvilket ljud i
obetonade stavelser fortfarande skulle få skrivas e. Men överensstämmelsen
är också endast skenbar. Den sista vokalen i trädet svävar mellan e och
ä och kan därför fortfarande tecknas med e. Den sista vokalen i lagom går
däremot icke alls längre i riktningen mot o än vokalen i kom. Om detta
senare ord ändras till kåm, så måste också lagom bli lagåm, och den
mellersta vokalen i någongång tecknas lika med de båda omgivande. Annars
är det illa bevändt med den prisade konsekvensen. — Men se nu i hvilka
svårigheter vi komma genom ändringen till lagåm! Vi måste då behandla
förstavelser på samma sätt. Därigenom få vi emellertid på halsen en rad
svårlösta uttalsproblem: skall man skriva fotograf eller fåtågraf, fonetisk
eller fånetisk, monopål eller månåpål o. s. v. ? — Å-frågan är behäftad med
så många svårigheter, att jag är säker om att alla något så när
besinningsfulla reformvänner böra instämma i Lundells ord: noli tangere. Särskildt
vill jag framhålla det otroligt hänsynslösa i att låta det hos oss och våra
stamfränder vanligaste och hos öfriga europeiska folkslag allmänna å-tecknet vika
för en hos oss icke ens hälften så vanlig beteckning (jfr s. 80), som därtill
skiljer vår skrift från alla andra europeiska folks. Och detta när det gäller
ett i svenskan så utomordentligt vanligt ljud som å. — Rättstavningssällskapets förslag om utsträckt konsonantförenkling har fått en egendomlig
belysning i den af sällskapet till dess filialer nu utsända fråglistan rörande ord,
hvilkas uttal är tvivelaktigt. Sällskapet nödgas där själf använda
dubbelskrivning i ganska stort omfång, t. ex. när det gäller att skilja mellan
uttalen måln och målln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/onatur/0139.html
