Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pännan efterbilda ordens vedertagna teckenföljder; reglerna hava
vida mindre betydelse. Huru de oregelbundna orden och och af
och hvad stavas vet barnet, innan det ens hört ordet rättstavning.
För en fullt korrekt och säker stavning krävas åter insikter,
som äro vida svårare att förvärva än kunskapen om de få
allmänna grammatiska begrepp, som vår hittills brukliga
rättstavningslära förutsatt, och som man nu så ivrigt söker slippa från.
Blotta inhämtandet af det språk, som skall nedskrivas, ett från
all främmande skuggning renadt högspråk, förutsätter en literär
och social bildning och innebär ett arbete, i jämförelse med
hvilket t. ex. skiljandet mellan stam och afledning, mellan supinum
och participium, mellan de bindeord som fordra skiljetecken
framför sig och dem som ej behöva sådant, är en ren barnlek.
I denna mening äro vi rättstavningslärjungar så länge vi
leva. Och så skall förhållandet bli, om vår ortografi fullkomnas
än så mycket.
Det är en stor illusion, när man tror sig genom blott
förenkling af några ortografiska regler kunna lära den obildade att
stava rätt.
Jag skulle ej vara så mycket vän af förbättringar i vår
ortografi som jag är, om jag ej ansåge, att reformer på detta fält
medförde något värkligt gagn för vårt folks bildning och något
bidroge att utjämna klyftan mellan »överklass» och »underklass».
Men att även den längst gångna fonetisering af vår skrift skulle
kunna utrota den s. k. »pigortografien» eller ens göra den
synnerligen mycket mera presentabel i bildade kretsar — det
inbillar jag mig ej, och det vill jag ej att andra skola inbilla sig.
En mängd tvistemål finnas (af samma slag som det om slogs eller
sloks om vokalljudet och konsonantfördubblingen i obetonade
stavelser o. d.) hvilka man alltid skall nödgas afdömma inför en
högre domstol än den enskildes gehör. Och härtill kommer
sedan den nyss antydda svårighet, som ligger i skillnaden mellan
det mer och mindre dialektiskt brutna hvardagstalet å ena sidan
och det allmänna literära skrivspråkets å den andra — en
skillnad, om hvars ansenliga vidd få människor hava någon aning.
En annan vanlig illusion är den, att man genom en
tillräckligt långt gången reform skulle kunna komma till
undantagslösa ortografiska regler. Det vore ej ens lyckligt om så skedde.
Ortografien måste på dubbelt sätt vara en kompromiss: för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
