Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - å-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhämtat att tråckla är bildadt af tråd, att mått och mål
sammanhänga också i fråga om ursprung, att i vålla innebäres ett
visserligen ofta mildt våld, att åskan egentligen är ås-åka
(Âsaguden Tors åkande) — sedan man inhämtat detta, finner man
säkert undantagen icke så konstiga. — Etymologier böra
naturligtvis ej såsom en lärd barlast få tynga på elementarundervisningen,
men den hjälp för minnet de ofta lemna får icke därföre
underskattas och förbises, icke häller det uppfostrande element de kunna
innehålla: det är nyttigt att från början vänjas att söka en orsak
jämväl för det skenbart nyckfulla. Många etymologier i Sundéns
rättstavningslära ha säkert varit till gagn redan på undervisningens
allra första stadier.
Liksom vid ä-ljudet måste man i fråga om å uppställa något
andra lagar för utländska ord än för inhemska. Så hava ock
alla ortografer gjort; ej ens Rättstavningssällskapet har kunnat
undgå det, fastän det ej uttryckligen nämner »utländska ord».
Vår regel blir helt kort och analog med den för ä-ljudet
gällande: I formellt främmande ord tecknas långt å-ljud med o.
Då ju det korta å-ljudet även i inhemska ord skrives med
o, blir här ingen olikhet mellan dem och lånorden.
Några få undantag från den givna regeln måste emellertid
göras. Det viktigaste är det som stadgar å-tecknets användning
i ordslut: berså, ridå. Ävenså böra tills vidare några ej fullt
naturaliserade utländska ord behålla sitt o, ehuru de icke genom
yttre märken kunna igenkännas som främmande.
»Formellt främmande» ord röja sig, såsom vi påminna oss,
väsentligen därigenom att de ej hafva akcenten på sin första
stavelse. Rättstavningssällskapet låter också regeln utan inskränkning
gälla för ord af sådan form som symbol. I sitt nit för
undantagslösa regler stavar det till och med aplod — en beteckning som
ju obestridligen är att anse som sämre än den vanliga, så länge
det långa å-ljudet regelmässigt skrives å. Ordet är visst ej det
enda undantaget. Aladob, debosj, resor (för det nuvarande resår)
följa med, och möjligen ännu flera. Former som resor, aplod äro
från läsbarhetens synpunkt ej berömvärda. Om man ock vet, att
tonen ligger på sista stavelsen, är man dock mast böjd att uttala
orden efter mönstret af kontor, metod.
Ja, till och med två rent svensk ord träffas af regeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
