Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lämpligheten eller olämpligheten af en radikal reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan fråga åter är den, om man på en gång bör söka
genomföra så mycket som nu föreslås.
Det är mindre plågsamt för hunden att mista sin svans
genom ett enda afgörande hugg än genom flera mindre
stympningar — säger man.
Må så vara. Men om rättstavningsfrågan skall afgöras genom
en liknelse, vill jag påminna om, att det finnes en annan
svanshistoria, som måhända också kunde här tillämpas.
Sertorius, lusitanernas fältherre, den store mästaren i det
lilla kriget, spelar främsta rollen i denna gamla sägen. När en
gång hans skaror ledsnade vid härförarens långsamma krigssätt
och yrkade på en afgörande drabbning, lät han två soldater,
den ene stark och den andre svag, stiga fram för härens front.
De fingo där försöka sig med att rycka svansen ur hvar sin häst.
Försöket slutade så, att den svage segrade, ty enligt anförarens
bud tog han ej hela svansen på en gång, utan plockade bort
strå efter strå därur.
Också i fråga om rättstavning är det enligt min mening
icke blott tryggast, det är till och med rättast att icke vilja på
en gång reformera allt för mycket. De revolutioner, som ske
oförmärkt, äro i vanliga fall vida bättre än de som försiggå med
buller och brak, och satsen: »hvad stort sker, sker tyst» har
sin giltighet i fråga om rättstavningsreformer mer än i många
andra fall.
En omskapning sådan som den nu ifrågasatta skulle, såsom
de följande anmärkningarna torde visa, bilda en värklig klyfta
mellan det yngre släktet och det äldre, mellan den tid som
kommer och de århundraden som gått.
En bok med 1600-talets skrift förefaller oss mycket
främmande, oafsedt dess innehåll; om intet särskildt manar oss, taga vi
den ej gärna i handen. Den skrämmer oss med sina många th
och t för d (then, ther, tu, tin), sina fördubblade vokaler, sitt
lijffs-frucht, dantz, frögd, böllia, sampt medh, intil des at och mycket
dylikt. Men afståndet mellan denna tids skrift och vår är
mindre än mellan vår skrift och den som nu är satt på
dagordningen. Jag har gått igenom några sidor hos Stiernhielm — så
tecknades namnet af honom och hans samtid — och räknat
antalet af de bokstavsändringar, som vore nödiga, å ena sidan
om skaldens Bröllops Besvärs Ihugkommelse skulle klädas i nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
