Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sist omtalade uttrycken, hvilka gälla såsom
alltför själfsvåldiga eller vulgära för att upptagas i
normalprosan, föra oss in på frågan om ordförrådet.
Att normalprosan, på grund af sitt »temperament»,
omsorgsfullt undviker sådana ord och ordförbindelser,
som bära prägeln af partiskhet, öfverdrift eller
skämtsam uppfattning, eller som i annat afseende förefalla
simpla och låga, hafva vi redan förut (i kap. VI)
funnit.
Men skriftspråket (särskildt normalprosan)
försmår många i talspråket vanliga ord och fraser, utan
att man kan finna annan grund därtill än den, att
de icke brukats i skrift, alltså endast en traditionell,
»historisk» orsak. Den bismak af »hvardaglighet»
eller »simpelhet», som i många personers tycke kan
vidlåda sådana ord, torde bero allenast därpå, att
man ej är van att påträffa dem i vårdadt skriftspråk.
Till sådana, endast af »historiska» skäl från
skriftspråket (eller åtminstone från normalprosan)
banlysta uttryck kunna vi hänföra substantivet
fjärndel, de pronominala förbindelserna den här[1] och
samma en (= densamme), adverben bara (= blott)
och en (t. ex. »en tie stycken»), konjunktionerna
för (= ty) och för att eller för de’ att (= emedan,
eller = på det att), prepositionen me(d) i sådan
förbindelse som: »De’ va’ fullt (eller: en hel hop)
me’ bönder på torge(t)»; o. s. v.
Vidare kunna vi erinra oss, att många mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
