Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åberopa sig på en respektabel ålder, enär de redan i
århundraden förekommit uti bildade personers tal.
För riktigheten af detta påstående kan jag
lämna bevis, hvilka jag hoppas komma att erbjuda
åtskilligt af intresse. Jag hämtar bevisen från ett
par i slutet af 1600-talet författade skrifter och vill
först säga några ord om dessa skrifter och deras
författare.
År 1678 författade den då 36-årige skalden och
språkforskaren SAMUEL COLUMBUS en liten
grammatisk afhandling med titeln: »En svensk
ordeskötsel angående bokstäfver, ord och ordesätt»; den
har emellertid ej blifvit tryckt förr än två
århundraden senare, år 1881. Columbus hyste den
meningen, att skriften var fullkomligare, ju mera den
närmade sig det talade språket. Lyckligtvis har
han själf i afhandlingen, i enlighet med denna åsikt,
försökt begagna talspråkets uttalsformer, ord,
konstruktioner och uttryckssätt i allmänhet. Af
Columbus lilla bok få vi således en rätt god föreställning
om, huru han själf talade. Och att hans tal i det
hela öfverensstämde med hvad som på den tiden
ansågs för bildadt samtalsspråk, det kunna vi sluta
oss till af Columbus personlighet och
lefnadsförhållanden.
Visserligen var han född i Dalarna, och några
spår af dalmål kunna påvisas i hans språk. Men
han hade fått den bästa bildning, som den tiden
kunde fås. Han blef vid 17 års ålder student i
Uppsala, studerade där vitterhet och språk samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
