Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildningsgrad som vi själfva, så infinna sig orden
mycket lätt. Men om innehållet eller dess
formuleringssätt är för oss nytt eller ovant, så har vårt
språkminne ej det erforderliga ordet genast till
hands, utan lämnar fram ur sitt förråd de
uttryck, som tyckas stå i något sammanhang med
den nya eller ovana tanken eller formuleringen.
Bland dessa hafva vi att välja, och vi nödgas då
ofta att väl tillse, att icke vi bestämma oss för ett
uttryck, som kan gifva åhöraren eller läsaren en
annan föreställning än den, vi åsyftat.
Mycket ofta finna vi, att vårt medvetande,
våra omedelbara, ej i yttre språk uttryckta
föreställningar, äro rikare till sitt innehåll, än de blifva,
när vi uttrycka dem i ord; det yttre språket
angifver, tycka vi, blott någon viss sida af tanken och
kanske ej ens denna fullt exakt. Häröfver klagar
mången. Så säger SCHILLER:
»Spricht die Seele, so spricht, ach, schon die Seele nicht mehr.»
Och IBSEN låter i »Lille Eyolf» Allmers säga:
»Det, at tænke, det rummer det bedste i en. Hvad som
kommer på papiret duer ikke stort.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
