Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gamla religionen: större gudomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 IIELTGA TRÅD. VARALDE- OCH LEI B-A LM AT.
voro helgade, den förre åt Radien, den senare åt Ruta, hvilken Jessen
jemför med Pluto; de betecknades på trummorna med egna bilder.
Äfven vissa träd voro heliga, t. ex. alen, rönnen, furan (Castrén I, sid. 79);
rönnens helighet torde dock möjligen hafva varit en följd af
Thors-kul-tens införande, ty hon är helgad Thor, och ehuru hon liar lapskt namn
(skappe) kallas hon i svenska Lappmarkerna vanligen rann. Fjellner har
ock hört en mängd antydningar till sådant helig-hållande af naturföremål
och nämner särskilt att Lapparne personifierade alla märkligare fjäll.
Att blott litet här af skall qvarstå till senare och nu varande tid,
är dock lätt begripligt, ty denna form af religion är må hända alltid
den ursprungliga, måste derföre tillhöra en långt aflägsen tid och vara
undanträngd af senare föreställningar. Troligen skulle hon dock hos
Lapparne, som hos oss och andra folk, kunna spåras såsom "fördom",
om någon vore i tillfälle att egna uppmärksamhet åt denna sida af
lapska förhållanden.
Såsom betecknande andra stadiet af Lapparnes religiösa utveckling,
dyrkandet af personliga naturmakter, demoner, kan anföras Varaide-,
Leib- och Tjatse-olmak, Biiigga-galles, m. fl.
Varalde-obnai (verldens man, herre) omtalas af Forbus från
Arjepluog och Pite (sid. 217 här ofvan), äfven från Norge af Friis (mythol.,
sid. 72) enligt Närö-manuskriptet. lian står i rang näst efter
Hora-galles; är gud för frugtbarhcten; han afbildas på trummorna; lian hade
äfven der sin särskilde nåid. Enligt Forbus synes V.-ohnai och Radien
vara den samme.
Med afseende på Leib- eller Leip-olmak (al-männen), så voro
de skogsgudar. De rådde öfver skogarna och dess djur, hvilka voro
deras hjordar. Derföre måste man ock af dem söka tillåtelse till all
slags jagt och fogelfångst på deras områden, af hvilka hvarje hade sin
visse gudomlige egare. Detta var dock icke svårt, ty de voro särdeles
gode, men morgon och afton måste de dyrkas med knäfall. De
omtalas så af Leem (sidd. 412, 413) och Jessen; men enligt Friis
(mythol., sid. 95) herrskade de blott öfver de stadigt qvarblifvande djuren,
’ar imot ßarbmo-alcka rådde öfver flyttfoglarna; barbmo var namnet
på det sydliga land, der llyttfoglarna uppehöllo sig oin vintern; dit
och dädan styrdes färden af deras kung Guorc/a (tranan), som hade att
göra reda för dem. Barbmo-akka, säger Friis, kunna passa till hustru
ät Leth-olmai. (Parbmo betyder eljest: brant å-brädd, enligt Lex. Lapp.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
