Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 forna marknads-seder.
tarfva en sup, så går lian i sin bod och hemtar ett skinn samt går till
borgaren. När han nu säljer sitt skinn, betingas ofta ett qvarter eller
halfstop bränvin att ingrediera i betalningen, och han sätter fram en
tenn-flaska på disken. Sedan han fått denna fyld, så begifver han sig
med sitt sällskap till någon kåta, stuga eller boel, der laget placerar
sig, eller ock stundom i snödrifvan. Wohlthäter slår nu i bränvin i
en JcoJcse (kosa, slcf), och här af smutta två eller flere skifte vis, tills det
blir slut. Då fylles kosan åter och gifves åt andra af sällskapet, derest
sällskapet är något större. Man begagnar ock cn liten trä-slef med kort
skaft, som kan rymma { à 1 qvarter. Under det sällskapet nu sitter
här och vederqvicker sig, så konverseras, och allt som denna lifvets
nektar börjar verka på sinnena, blir konversationen lifligare, muntrare,
kärligare; prosan upphör ocli man börjar samtala med sång".
Köpandet var och är ännu till största delen ett varu-byte; hvar
vid prisen icke vexla så särdeles mycket det ena året mot det andra.
Lappen håller sig vanligen till samma handlande år från år; men man
beskyller honom att dels alltid till denne först bjuda sämre varor till
dc godas pris, i hopp att kunna vinna så mycket mera på dessa; dels
att, som nyss sades, sälja litet i sender, för att få så många fler supar,
då sådana måste följa hvarje särskild köp-afhandling, samt att i all
tysthet under natten med sina bästa varor fresta andra handlande, för
att se om icke de vilja gifva mera än den ordinarie.
Vanligen, om icke oftast, slutade handeln så att Lappen var
skyldig köpmannen; denna skuld betalades viel nästa marknad. Men då
man icke kunde skrifva förbindelser, begagnades karfstock: i en
träpinne inskuros så inånga skåror, som man var skyldig halfva specier
— hufvud-myntet — derpå klyfdes käppen långs åt genom alla
skårorna, och Lappen behöll ena, köpmannen andra halfvan. — Allt detta
hör till det centrala Lappland; det har icke förekommit hvarken i norra
eller södra (Fjellner).
Sådana marknader egde äfven rum i Norge och i Finland och der
vid har bränvinet förr spelat en stor röle, liksom det utgjort och ännu
utgör en stor del af nordboarncs högsta njutning; de ha ock så få.
1 allmänhet är Lappen, förmodligen ock af sist nämda skäl,
angelägen att taga vara på de få tillfällen som bjudas honom att njuta: äta
godt, sofva ofta ocli länge, röka väldigt tobak och i allmänhet njuta så
mycket som möjligt af denna verldens gocla, det är hans svaga sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
