Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 gästfrihet. helsn1ngs-sått.
lande allt med gästen; denne fick ligga i deras bädd, dos à dos med
deras egna hustrur och barn.
Denna gästfrihet gäller dock företrädesvis individer af deras egen
stam. Mot främlingar af annan stam äro de vanligen, till en början
åtminstone, stele, kalle och tyste. De ha ofta skäl att misstänka
afsigten med besök af sina förtryckare. Men kan man språka litet med
dem, ger man dem små gåfvor eller visar man dem vänlighet, tinar
kölden vanligen upp, de blifva ganska vänlige och på sitt sätt gästfrie.
Stockfieth beskrifver ibland på ett rörande sätt deras vänlighet mot
honom; men dertill hade de ock skäl, ty han var en af folkets störste
välgörare, om ock i många stycken en tanklös sådan.
Då man träder in i en kåta i Sverige helsar man puorist! (väl!
god dag!) och går sedan fram att taga matfar och matmor i hand, om
sådane finnas hemma. Förr brukades efter denna första allmänna
helsning vanligen att helsa hvar och en särskilt med ännu ett puorist! och
en kyss — med näsan. Denna verkstäldes på det sätt, att den ene
lade högra armen om den andres lif, ett slags half omfamning, och
näsorna trycktes mot hvar andra. Så Leem, Læstadius, Högström.
Den senare säger (sid. 151) att voro de, som träffades, nära slägt, så
kystes man på mun, fjermare slägt på kinden, och oskylde brynte näsor.
Denna förtroligare helsning är nu mera icke bruklig mellan oskylde,
man blott skakar hand, slägtingar kyssas ännu på mun och kind,
särdeles de af samma kön. I Gellivare och Tornio Lappmarker brukar
man dock ännu till helsning taga hvar annan om lifvet med högra
armen; lika så i Finnmarken.
I umgänget sins emellan äro Lapparne muntre och språksamme,
åtminstone der de icke genom läseri blifvit dystre och enstöringar. Då
Lappen vandrande nalkas en kåta, påskyndar han allt mera sin gång
och anländer nästan springande, så ifrig är han. Vid kåta-dörren
slänger han sin "såbbe" på marken, inträder fort i kåtan, utbryter med
liflighet i puorist, puorist! slår sig genast ned på korslagda ben, och är
inom några minuter i det lifligaste samtal.
Intet kaffe-rep kan vara mera högljudt än någre Lappar kring
elden i en kåta, då de nyss träffats *)• Är någon främling närvarande,
*) "Ön a observé que les Lapons sont nil des penples lea pius babillards dc la terre; et en
considérant le peu d’idées que peuvent avoir ces sauvages, ön lie saurait concevoir de
quoi ils parlent tant. Mais ön a observé aussi dans le monde policé que les pius grands
parieurs ne sont pas ceux qui pensent le plus". (Skjöldebrand, sid. 135.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
