Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigmenten - Gröna pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smaragdgrönt utgör en av palettens beständigaste
och värdefullaste färger. Dess klang är djupare,
kallare men livligare (ty. feurig = eldig) än
oxidens.
I det moderna landskapsmåleriet är den
oumbärlig.
Färgen framställdes första gången 18381 av
Pan-netier men måtte icke ha slagit igenom, ty 1859
nämner man att den framställts av Guignet. Som
konstnärsfärg har den enligt Laurie icke kommit i bruk
förrän 1862, d. v. s. samtidigt med kromoxiden.
Smaragdgrönt är till sin karaktär mera laserande
än täckande, av ganska stor intensitet. Vid
oljerivning kräver den omkring 100 % olja samt 2 %
vax. En sak bör observeras: Färgen heter på svenska
smaragdgrönt. Ordagrant översatt till engelska blir
detta emerald green, men emerald green är icke
smaragdgrönt utan ättiksyrad koppararsenit, en
ytterst giftig och föga beständig färg, vars svenska
namn är täckgrönt eller Paul Veronesergröirt.
Smaragdgrönt heter på engelska Viridian eller Emerald
Oxid of Chromium. Som framgår härav är
beteckningen av våra färgstoffer full av möjligheter till
missförstånd. Tallbergs notis om emerald green i hans
arbete: Om måleriet och färgernas kemi (Sthlm
1915) är oriktig.
1 Trillich nämner som tidigaste året 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
