- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
80

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hamnskiftningen, eller riktigare personlighetens
förändring hos Oscar Levertin måste äga tvenne
uttryck i hans alstring: uttrycket för själfva den inre
växlingen samt uttrycket för den nya personligheten —
det senare alltså bildande det »nya» författarskapet.

Om det förra i dess väsentligaste del: Dikter och
Kung Salomo och Morolf har redan talats. Efter det
föregående är det klart, att det icke i dessa böcker
kan finnas någon »kamp» eller »konflikt»: strid eller
val mellan tvenne makter. Lyrikern kommer bort från
lyriken, men genom att följa den; han förnekar den,
men genom att bejaka den. Nästan allt är här smärta,
men smärtan är icke upprörd och plötslig som efter
brottning. Den är skarp och brännande, men klar och
ren som den eld, i hvilken fågeln Fenix dör och födes.
Utom bålbestigningens extatiska, renande, förnyande
smärta finnes en annan med dunklare, mera uppblandad
låga: det är en senare, stammande från reminiscenser,
återuppvaknanden i instinkten, nervösa slitningar, oro
i sinnet. Ett organ, genom hvilket man en gång upp
fattat hela lifvet, dör trots allt icke bort på en dag,
med ens; det kan till och med göra sig påmint, sedan
det exstirperats. Oscar Levertin har blifvit en annan:
det är likväl tusen möjligheter, i minnet och blodet,
för att gamla stämningar fortfarande skola kunna
öfver-falla honom. Han kan komma åter till sin diktning
från sina nya fält. Och alltid kallas han då med ens
tillbarka, af ett mystiskt bud, likt den bergtagne, som
sökte hem till byns människor, men plötsligt bleknar
och famlar efter sin staf. Det är den undrande
reflek-tionen öfver hvart han går, tanken på att han ej mera
har hemortsrätt i hemmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free