| 5 |
En dag hans gudfar helsar på,
I hvita handskar, halsduk blå,
Han var så fin från topp till tå
Och lång och rak som Goliath.
Vår Calle tänkte strax på spratt.
"Sitt ned, herr gudfar, var så god!"
Sad’ sällen i sitt öfvermod.
Och stolen lömskt han undan drar,
Så stackars gudfar far,
Så lång han var,
Med hatt och handskar öfverända
Och benen uti vädret vända...
Det var ett dumt och dåligt spratt!
