2 |
Vår Calle ville spela björn:
Han ställde sig uti ett hörn,
Bak’ dörren eller klockan
Och räckte fram sitt långa tryne
Och brummade som björnen gör,
Så att hans lilla syster Euphrosyne
I skrämseln släppte dockan;
Det rådde hon ej för:
Hon var så rädder, stackars liten,
Att bli biten!