Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansgarius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
OBOTI.IGA — OCH ANDRA
Men allra minst hade man kunnat ana, att hans
hemliga’, livslånga kärleksdröm gällt det
föremålet. –-Mamsell Peterin var en
halvgammal, ganska ståtlig kvinna, ensam kvarlevande
av en mycket ansedd och burgen köpmanssläkt.
— Hon levde nu — liksom Ansgarius — mest
för sig själv; syntes sällan ute, utom i kyrkan,
den hon punktligt besökte vid alla möjliga
tillfällen, liksom Ansgarius. Det var också i kyrkan,
han börjat ägna mamsellen sina närmanden.
Ungefär på samma sätt som han sedermera
plägade använda gentemot ensamma äldre damer i
badhusparken.–-Mamsell Peterin ville i
det längsta icke alls fatta meningen. Men då han
slutligen efter en aftonsång stövlade fram till henne
och sporde, om han ej finge »ledsaga mamsellen
i kväll och allt framgent» — då förstod hon.
Hon förstod så väl, hur det stod till med gamle
Ansgarius — och hade nog hjärta och smak att
med vänlig tacksamhet, men absolut bestämt,
avböja det smickrande anbudet.
— Det var ett hårt slag för Ansgarius. Han
kunde inte begripa, vad hon kunde ha emot
honom. Var han ej en hygglig, välfrejdad,
allvarligt sinnad, till stadgad ålder hunnen mani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
