Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En troende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TROENDE
97
— Jag visste det — jag skulle fa igen den!
utbrast han, leende, tacksamt, som ett gott barn,
— Var det den, du tappade? ljöd vår häpna
fråga i kör.
— Ja, nickade Håkan, men jag visste, att
den som en gång unnat mig den, skulle icke för
evigt taga den ifrån mig.
Om vi icke så innerligt väl känt hans
grundhederliga natur, skulle vi kunna ha misstänkt
Håkan för fromt bedrägeri. Våra hjärtan fylldes
av beundran och avund. Men innan vi sade
godnatt till Håkan, förnyades viggförsöken, och det
blev inte så värst mycket kvar av den tappade
och återfunna sedeln.
Det blev trängre kring fru Svelanders
matbord. Utan att åtspörja laget införde vår
älskvärda värdinna i vår krets en ung dam, en
släkting på långt håll. Det var så lätt gjort: man
behövde blott se den unga fröken Bilse, för att
gilla hennes tillvaro och glädja sig åt hennes
närvaro. Smärt utan magerhet, varmt brunett
med dunkelblå ögon och ett ej alltför
oavbrutet, bedårande leende — sådan tedde hon sig.
7. — Obotliga — och andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
