Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gud välsigne din ingång!» sade mannen och
omfamnade sin hustru. »Gud välsigne dig, som är
nöjd med allt — med Guds hjelp skola vi
kämpa oss igenom.»
»Tack, tack!» sade hon och kysste honom.
»Men hör nu på, Fredrik, försök ej att krypa
opp för stegen, ty kajutan skall vara i ordning
innan du tittar dit.»
»Nej! nej! jag lyder», var det vänliga svaret
— och i sanning den svarta stegen, som ledde
opp till pastorns torftiga boning, var på intet sätt
inbjudande.
Påföljande söndag inträdde den nye pastorn
i sin lilla församling. Dessa gubbar och
gummor, dessa ynglingar och flickor, och alla dessa
små barn voro då de, som yoro öfverlemnade åt
lians själavård. Det var deras tröst, deras hjelp,
deras rådgifvare och uppfostrare han skulle vara;
det var på honom, på lians unga hjerta Gud
hade lagt deras väl och ve i tid och evighet. Med
hela ungdomens hänförelse predikade han Guds
ord för den lyssnande mängden, och fastän
många ej fullt fattade hans tal, sågo dock alla hans
ärliga, kärleksrika ögon, som strålade af en helig
öfvertygelse, och hörde hans af rörelse darrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
