Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våren kom — det var det allraherrligaste väder, men litet
smutsigt, då Mimmi en dag kom till mig, lör att åter medtaga mig på en
af sina välgörande utvandringar. Vår kosa ställdes till den arma
Fiolrotskan. som nu dock fått ett litet arf, hvilket likväl borde väl
förvaltas, om det skulle räcka. Det var för att gifva några råd vi nu
vandrade ned i bakgatorna. Snart stodo vi vid huset. Ack! om
mina råd, sade Mimmi, kunde verka på henne — hon är vek som
ett vax, hon har tusende gånger gråtit — ja, gråtit strida tårar,
alldeles varit upplöst i tårar — ja, hon — men hvad kan hon, den arma?
Vi inträdde.
Rummet var fullt af andra qvinnor, smutsiga och fula som
värdinnan sjelf.
— Se så för f-n, hörde vi en röst, som jag tyckte vara sjelfva
Fiolrotskans; men vi sågo henne icke i högen af menniskor, som
sutto, drickande på bit.
— Är madam Fiolrot inne? frågade Mimmi.
— Kors, är det min goda mamsell — åh, herre Gud! ja, Gud
ske tack och lof till evinnerlig tid för all hans godhet och nåd mot
den fattige — så att vi icke längre behöfva ligga till last, utan ha
vårt uppehälle utan att behöfva tigga våra smulor.
— Ja, rätt, Fiolrotska, tacka Gud.
— Ja, det gör jag visst, lilla mamsell, att f-n en gång tog och
for af med den rackarn, min morbror.
— Så bör ni inte tala, Fiolrotska, det är rent af hädiskt att
önska fördömelse öfver sin nästa.
— Ja, det kan väl vara så, lilla mamsell; vill inte mamsell sitta
och ta sig en kopp? mak åt er, gummor.
— Nej tack, kära Fiolrotska! jag har allaredan druckit kafife.
— Åh, mamsell håller sig för god, inföll en annan käring, att
dricka i vårt sällskap — annars så skall jag, fortfor hon med någon
häftighet och gestikulerande med händerna, skall jag säga lilla goda
mamsell, att vi, fastän fattiga, det ingen rår för annat än herren i
himmelen, som så olika skiftar, förslår lilla mamsell? — eljest så är
vi hederligt borgarfolk, och min man skattskrifven som pumpmakare
— ja, han gör läster också och är borgare i staden, så att det inte
är värd t att vara stor.
Detta tal framfördes med en sådan hastighet att del ej kunde afbrytas.
— Ja bevars! inföll Fiolrotskan, vi äro väl inga tjufvar och
skälmar heller, som lefva på nåder.
— Nej, Gud ske lof! ärlighet varar längst, fortsatte
pumpma-kerskan; ärlighet varar längst och det beror icke på rikedomen det,
men! ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
