Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det der skulle kunnat bli en hel roman, började en.
— Nå, är det icke? —
— Men en roman skall vara lång, flera delar och häflen, bör
upptaga en bouppteckning öfver hvad hvarje förekommande person
eger, är och kan blifva — med ett ord en teckning icke ur lifvet,
ulan om lifvet — och gudnås den, som målar sill eget land, han har
afsigler, han har tendenser bevars, hvaremot, om man målar andra
länder, man icke har någon tendens; man trampar då ej sina egna
värda medborgare på tåspelsarne — utan andra, och det kan tålas;
det förstör ej konsten, det afbryter ej den äkta konslnjutningen att
ligga baklänges i en soffa och läsa, utan. att igenkänna en enda
sanning, — men likväl, tant, ni med er erfarenhet — tala om något dylikt.
— Ja, — anmärkte kaptenen, — kusins berätlelse har satt oss i
ett dystert sinnelag — vi behöfva få något gladare.
Tant Margret, som långt ifrån var dyster, skrattade och sade:
— Nå, då skall jag tala om för er om
Mimmi.
— Jag hade nyss flyllat till W—stad der jag icke kände .mer
än några få familjer, började tant Margreta. Jag var der i samma
egenskap, som förut på Remminge, hos öfversle von Sallern.
Öfver-sten var omkring fyrliofem eller femtio år, hans fru blott några och
tjugu. Det är klart att när en gammal ungkarl inträder i giflermål —
har han mycket qvar, som påmiuner om hans vilda lillslånd. En
ungkarl vexer fri i marken, och då han gifter sig, inflyttar han i en
trädgård, der han måste underkasta sig en viss uppulsning, som
der-utanför ej var nödig, till och med skulle skadat hans originalitet.
Öf-versten hade sina vanor, som lilla frun hade svårt att få bort, och
dessa försök, som dels lyckades, dels strandade, hade med sig både
obehag och löje — både vedermöda och glädje. Öfverslen var en
rättfram karl, utan verklig bildning, men med en hjertlig godmodighet
i hela silt sätt alt vara. Då han nu falt fru och våning och dessutom
penningar med frun, så måste hans lefnadssätt förändras. Han var
förut en stark rökare och brukade gulaktiga gardiner i sitt rum; nu
måste de vara hvita. Han blef oupphörligen besvärad af pigor, som
skurade, satte upp gardiner och torkade damm, fastän han hundrade
gånger på sin salighet försäkrade icke allenast alt han sjelf mådde
mycket bra med gula gardiner, dammiga tafvelramar och ett golf som
ej var snöhvilt — hvarom dessutom ingen, som förul känt honom,
tviflade, — ulan att del ganska väl gick an att en f. d.
öfversl-löjt-nant, som fått öfversle afsked, utan alt blygas kunde bebo sålunda
utslofferade rum. Men allt delta halp icke det allraminsta. Öfversten
befann sig som om han flyttat in i ett maschineri, der hvarje pjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
