Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kondition, som huspredikant hos baron Gyllenarm — tants gamle
far. Då bad enkan, hans ungdomsvän och enda hjelp, om en skärf
— han löste in henne på fattighuset och ser aldrig om den gamla —
ty nu bevars är hon icke af Gudi — nu finner han, att hon varit en
mammons träl, att hon varit verldslig — med ett ord, han bryr sig
ej om henne — är det kristligt?
— Nej.
— Och allt det der hjelper han med att han tror. — Item: i
Waldemarshamn bodde hän hos en annan borgare — han förlofvades
med dottren i huset — äfven dessa hulpo den beskedlige Fikonlöf
för hans fromma tal — men fadren dog, der blef konkurs — då
öfvergaf han de fattige, och flickan dog af lungsot och sorg — är
det bra?
— Nej visst inte.
— Ja, ser magistern, det der hjelpes alltihop bara man tror.
— Och här?
— Här? märker ni intet?
— Jo något, men vet ej hvad.
— Jo, ser ni, tant är en förträfflig menniska, men vek till
lynnet — vet ni, det är en kuriös historia. Då hon var förlofvad —
men derom en annan gång.
— Nej nu, löjtnant!
— Men, det är ju nu mörka natten, ser ni, och historien är
en smula ruskig, liksom vädret här utanför — hör hur snöslasket
6lår på rutan — har ni stark inbillningskraft?
— Ah ja, men tala om historien ändå.
— Jo, ser ni, magister, fem mil härifrån ligger en gammal
gård, som heter Sunnanhäll — en gammal stenbyggnad, som blifvit
hundrade gånger ändrad och rappad och förnyad, men ändå har
qvar sina två alnar tjocka murar, sina djupa fönstersmygar, sina
kuriösa smårum, sina tvenne salar, prydda med porträtter och taflor.
Jag har många gånger varit der — ty nu bor der ungt folk — men
aldrig har jag haft någon ro der — f-n vet hur det kommer sig. Den
tiden tant var flicka, bodde der en gammal grefvinna Lausan, enka
efter en landshöfding af detta namn. Det var en besynnerlig varelse
— en liten gråklädd gumma, som hvarje söndag for till kyrkan i ett
gammalt skramlande vagnskräp, förspändt med två smäckfeta, svarta
hästar; men oaktadt all sin kyrksamhet kunde den goda gumman
aldrig öfvertyga folk om att hon icke hörde hin onde till. Då hon kom,
drogo barnen sig tillbaka, de tystnade — ty grefvinnan på
Sunnanhäll kom, och det var, som om ett spöke kommit.
— Nå, var hon elak? frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
