Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen - En Bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min Gud, dör! hm, det måtte väl ej vara döden i blomman
af lifvet?”
”Ah! — blomman brytes lätt af dödens kalla hand. — Hvem
sade det, bästa kamrer?” frågade Rachel och neddignade, understödd
af kamrern, på borgmästarns hatt, som stod i en soffa.
”Hur är det, bästa mamsell Rachel?” frågade kamrern, som af
alla krafter understödde den skönas hufvud, hvilket hvilade mot
hans bröst.
”0, låt mig slumra — låt mig hvila så!” mumlade Rachel
liksom drömmande.
”Ack, mamsell!”
”Låt mig hvila vid ert klappande hjerta!”
”Hm, ja bevars, ja; jag blef så veritablement förskräckt, att
hjertat sitter så att säga i halsgropen.”
”Jag skall gå ut efter droppar, som jag har i min pirat,” sade
fru Prejare och försvann.
Der satt nu kamrern. — ”Hur är det?”
”Bra! det blir bättre — ack, om jag fått dö!”
”Gudbevars — hm, det vore fasligt!”
”Ack! ack! om jag finge dö och endast hade det medvetandet
att ega en enda, som fällde en tår på min graf!”
”Herre min Gud! ack! — hm — ni får inte dö, bästa
mamsell Rachel!”
”Vill ni att jag skall lefva?”
”Ja verkligen, ja, vid Gud!”
”Ack! då är jag ändå ej så ensam här på jorden.”
”Men direktören och fru direktörskan?”
”Ack, kamrer Hoppenroth! de äro mina föräldrar; jag älskar
dem varmt, innerligt i min själ; men . .
”Men?”
”Men, de förstå mig icke, de fatta mig icke, de lefva i sin
verld, jag i min — kanske på en annan strand; der oppe i
stjerne-landen skola lifvets alla gåtor lösas — ja då skola vi alla förstå
hvarann.”
”Ja, i stjernelandet skola alla gåtor lösas.”
”Och der, ack! der skola vi återse hvarann.”
”Jaha, jaha, i förklarad skepelse,” svarade kamrern och
lösgjorde sin ena hand, för att rätta hårturen, som skred framåt och
hotade att som en lavin falla öfver näsan.
”Ni,” suckade Rachel och uppreste hufvudet, ”ni tror på ett
återseende, bästa kamrer?”
”Ja, ja bevars, vi mötas alla på andra sidan det gröna huset.”
Teckningar med Text. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
