Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. F. Åkerberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torftigt klädd. Ansiktet var häller icke bland de vackraste med
sina grofva drag och det ovårdade helskägget; men
pannan var en tänkares, och bakom glasögonen lågo ett par
ögon, ur hvilka då och då under det samtal ägaren förde
med några yngre personer, som sutto vid ett bord bredvid
hans, lyste fram ett skimmer af både allvar och godhet,
hvartill jag hvarken förr eller senare sett något liknande.
Man talade om krig; och de unge männen framhöllo
— såsom jag sedan fick veta — mera på skämt och för
att nojsa smått med sin interlokotör krigens nödvändighet
och berättigande, något som på det varmaste bestreds af
den ensamme mannen vid det andra bordet. Och då de
unge såsom skäl för omöjligheten att få krigen afskaffade
åberopade diplomater och statsmän, utbrast deras
motståndare, att dylika herrar borde i fredens och mänsklighetens
namn skjutas ihjäl allesammans, hvilket yttrande framkallade
ett godt skratt.
Det var första gången jag såg »doktor Åkerberg»,
såsom han gemenligen kallades.
Den andra gången var i viss mån den första lik. Det
var å ett af de större nykterhetsmötena. Där stredo mot
hvarandra absolutister och moderatister, och skarpa hugg
växlades. Så uppträdde en statskyrkans präst, som
utgående från den satsen att rusmedel såsom sådana också vore
en Guds gåfva, förebrådde sina antagonister absolutisterna
deras förhäfvelse att vilja inskränka den kristliga friheten
och förbjuda bruket af Guds gåfvor. Men därvid reste sig
Åkerberg och yttrade på sitt trygga och öfvertygande sätt:
»Medgifvet att rusmedlen äro Guds gåfvor, så är däremot
icke sagdt att de därför skola användas såsom sker. Inte
skola alla Guds gåfvor i magen. Smånubb är också en
Guds gåfva; meningen stoppar nubben i magen för det.»
Axel Frithiof Åkerberg föddes den 30 mars 1833 i
Hille församling strax utom Gefle. Hans far, som då
var komminister i denna församling, var hvad man kallar
ett original. Bokkunskap och lärdom satte han så högt,
att han därför förbisåg alla lifvets öfriga fordringar och,
ehuru själf fattig, just häller ingenting begärde af lifvet, då
hans behof voro minimala. Och till samma åskådning
uppfostrades sonen.
Åkerberg blef student i Uppsala 1856 och blef efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
