Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - III. Kort beskrifning öfver hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
Sept. 1582 sattes Benyt Oszenstjerna till Gubernator (=
styresman) öfver hertigdömet, och resan gick för sig.
Konungarne i Navarra, . BEugland, Danmark och de tyska
lutherska furstarne höllo just vid denna tid på att upprätta ett
förbund till sin religions beskydd emot de påfviska. Det skedde
i Heidelberg 1583, och detta gjorde hertigens vistelse derstädes
längre, än kon. Johan förmodat. Det gjorde äfven, alt
konungen på nämda år icke var obenägen till fred med ryssen, som
eljes var hans ständiga fiende; ty han började misstänka
hertigen för stämplingar emot sig.
Mot hösten 1583 kom herrskapet åter hem. På alla sina
utländska resor hade hertigen förvärfvat sig mycken vänskap,
vördnad och aktning hos höga och låga utrikes icke mindre än
hemma. Nu antog han sig åter sjelf sitt. hertigdömes styrelse
och förvaltade den som bekant är till sin samtids nöje och
efterverldens förundran; men från det kungl. hofvet hade han
en ständig svårighet att njuta förtrolig vänskap, och numera
härrörde det mest för religionens skull. .
Drottning Catharina hade likväl dött år 1583, och då hade
man bordt kunna göra sig hopp, att allt liturgiskt oväsen skulle
tillika dö; men det var icke så väl. Konungen var så litet i
stånd att dölja sin böjelse och sitt medhåll med de påfviska,
att rådet 1585 måste förmana honom att häruti "se sig bättre
för. Han kunde så reta motpartiet, att, innan han tänkte,
kunde han hafva ett uppror på halsen." Dessutom gjorde ock
rådet konungen den föreställning, att "han borde icke så ofta
utsläppa prins Sigismund på jagt; hert. Carl kunde snart spana
upp och uppsnappa honom till en stor grämelse för honom,
som fader var."
Konungen hade flera skäl, från hvilka han längesedan
fattat misstankar mot herlig Carl. Sälian kom hertigen till
hofvet, han var icke en gång med på bröllopet, när konungen
den 21 Febr. 1585 stod brudgum med Gunilla Bjelke, och
han hade långt förut vågat gifva fullmakt åt en biskop i
Strängnäs, utan att fråga konungen till råds. När han nu tillade,
att hertigen hade mycket medhåll af gemena man, så lydde
han gerna sitt råd och beslöt det jesuiterna på en tid skulle
drifvas ur riket, på det de påfviskas öfvermod måtte
någor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
